Mätningen utfördes med en inlånad hastighetsradar från Nationalföreningen för trafiksäkerhetsfrämjande, för övrigt samma modell som polisen använder. Vi mätte hastigheten utanför fem olika skolor i tidningens utgivningsområde där hastigheten är satt till 30 kilometer i timmen, under tre dagar i början på oktober.
Endast 56 av 406 uppmätta fordon höll laglig hastighet. Ytterligare 83 stycken passerade i 31–35 kilometer i timmen och hade kanske sluppit böter om polisen hållit i radarutrustningen. Resterande 264 förare hade med största sannolikhet fått fortkörningsböter för totalt 624 800 kronor. Högsta uppmätta hastighet blev dubbelt så hög som den tillåtna.
Mest laglydiga var förarna på S:t Persgatan i Sigtuna och på Skolgatan i Märsta. Sämst laglydnad var det vid Odensala skola och längs Forsbyvägen i Knivsta. Resultatet på Nyborgsvägen i Rosersberg var mittemellan.
Underlaget är inte så omfattande att det ger en statistiskt säkerställd bild, men enligt Claes Litsner, trafiksäkerhetskonsult på NTF, brukar snitthastigheten stämma relativt bra från ungefär hundra uppmätta fordon och uppåt. Resultatet från åtminstone tre av de fem mätplatserna får betraktas som tillräckligt stort för att man ska få en korrekt uppfattning om hur verkligheten ser ut.
Räknar man ut snitthastigheten så var den lägst i Sigtuna. På S:t Persgatan låg den på 35 kilometer i timmen, att jämföra med Skolgatans 38 och Nyborgsgatans 38,4 kilometer i timmen.
Snabbast gick det utanför Odensala skola och vid korsningen Forsbyvägen/Margarethavägen i Knivsta med 41,1 kilometer i timmen. Vid Forsbyvägen körde 15 procent av fordonen 50 kilometer i timmen eller fortare förbi övergångsstället.
- Kör man 50 i stället för 30 kilometer i timmen blir stoppsträckan ungefär 27 meter i stället för 13. Vid 60 kilometer i timmen ökar den till ungefär 35 meter. Och då pratar vi i dagsljus vid bra väglag. Är det mörkt och regnigt eller snö och is blir stoppsträckan naturligtvis betydligt längre, säger Claes Litsner.
Om ett barn springer ut i gatan, en cyklist vinglar till eller en moped svänger in från en tvärgata har naturligtvis stoppsträckan en avgörande betydelse. Om det tar 13 eller 35 meter att stoppa fordonet kan vara skillnaden på liv eller död.
Enligt Lars Hagman, som är trafik- och gatuingenjör i Sigtuna kommun, är undersökningens resultat ingen direkt nyhet.
- Vi vet att det ser ut så här, men kan inte göra så mycket åt det. Dessutom verkar det ligga inom samhällets acceptansram att man kan kör lite för fort, säger han och fortsätter:
- Som kommun ansvarar vi för hastigheter och fysisk utformning av gatorna, medan efterledsansvaret sköts av polisen. Vi har ju inte hastighetsbegränsningar för att det är skoj. Det finns en anledning till att vi har 30-sträckor utanför skolor och förskolor, säger Lars Hagman.
Avsmalningar och övergångsrefuger är några åtgärder som har vidtagits, men han ser inte gupp som ett alternativ då det går linjebusstrafik på alla de aktuella gatorna. På de större genomfartsvägarna har även räddningstjänsten invändningar mot gupp.
- Oavsett vad vi gör så kommer det alltid att finnas trafikanter som tokkör på våra gator. I slutändan handlar det om att var och en måste ta sitt ansvar. Polisen kan inte vara på plats jämnt, och det räcker med en vansinnesfärd för att det ska bli en allvarlig olycka, säger Lars Hagman.
För att öka laglydigheten tror han på kortare 30-sträckor, exempelvis vid skolor och förskolor, för att öka medvetenheten hos förarna. Han får medhåll av Knivsta kommuns trafikingenjör Kjell Almgren.
- Det är möjligt att vi ska gå den vägen. Allt för långa 30-sträckor gör att förarna inte tar hastighetssänkningen på allvar. En kort 30-sträcka vid en viss plats uppfattas förmodligen som mer relevant, säger Kjell Almgren och fortsätter:
- När vi analyserat resultatet av den pågående hastighetsutredningen för Knivsta tätort kanske punktvisa 30-sträckor bort från centrumkärnan ersätter dagens långa 30-sträckor. Det återstår att se, säger han.