Få byggnadsminnen skyddas i Uppland

Uppsala är en stad med anor långt tillbaka i tiden, med det finns bara 82 byggnadsminnen som skyddas av länsstyrelsen eller staten i länet. Kalmar län har däremot 118 stycken och Gotlands län skyddar 195 byggnader. För att skydda en byggnad måste den enligt kulturminneslagen vara "synnerligen märklig". Begreppet gör urvalet öppet för tolkning. På Gotland har man valt att ge skyddet till alla medeltida byggnader, vilket förklarar det höga antalet skyddade platser.

- Det finns inget självändamål i att minnesförklara byggnader, även kommunerna har ett stort ansvar i att skydda värdefull arkitektur och kulturhistoria, säger Lars Wilson, länsantikvarie i Uppsala län.
Genom plan- och byggnadslagen kan kommunerna Q-märka fastigheter som borde bevaras, men hur det ser ut är väldigt olika i landet. Slott och herrgårdar har traditionellt skyddats i en större utsträckning än mer folkliga miljöer där människor från lägre stånd bott och levt. Därför har Länsstyrelsen i Uppsala byggnadsminnesförklarat många av bruken i Norduppland. En stor del av Länsstyrelsens resurser går därför till underhåll av exempelvis Österbys bruk.

- Sedan bestämmer vi givetvis själva var vi lägger våra pengar och vilka grupper i samhället vi speglar i våra byggnadsminnen, säger Lars Wilson.
Även forskaren Agneta Thornberg Knutsson håller med om att det finns stora regionala skillnader i landet. Hon har skrivit en avhandling om den svenska kulturmiljövårdens byggnadsminnesverksamhet. Den visar hur vi i större utsträckning valt att skydda tågstationer ritade av kända arkitekter än enkla torp från förra sekelskiftet.
- Har man bara ett slott att skydda är det lättare att välja än om det finns flera hundra enkla bondgårdar från 1900-talet som kan bevaras, säger hon.

I en internationell jämförelse skyddar Sverige få av sina byggnader, men lösningen är inte bara att byggnadsminnesförklara fler platser anser Agneta Thornberg Knutsson. Hon påpekar att det bästa är om kommunen och länsantikvarien för en gemensam diskussion om hur och vad som ska bevaras.
- Samarbetet fungerar sedan bättre och sämre på olika håll i landet.
Liv Hahne (m) ordförande i byggnadsnämnden i Uppsala tycker inte att byggnader behöver dubbelt skydd - både som byggnadsminne och med Q-märkning i detaljplanen.
- Jag tycker inte om statusskillnaden som finns mellan olika former av skydd. Litar man inte på sig själv?
Samarbetet med länsantikvarien beskriver hon som bra. Unikt för Uppsala län är att staten minnesförklarat många byggnader - separat från Länsstyrelsen. Fredrik Blomqvist vid Riksantikvarieämbetet tror att man är nöjd med det skydd som finns av exempelvis universitetsbyggnaderna. Inte heller länsantikvarien tror på ett ökat antal byggnadsminnen i länet.
- Kort sagt kan jag säga att vi just nu inte satsar på att få fler, säger Lars Wilson.

Vid Riksantikvarieämbetet är man av samma åsikt - allmänheten får nödvändigtvis inte bättre tillgång till sällsynta kulturarv för att de byggnadsminnesförklaras.

Få byggnadsminnen skyddas i Uppland

Länsstyrelsen i Uppsala skyddar få byggnadsminnen jämfört med andra län i Sverige. Men antalet objekt visar inte hur väl vi skyddar vår arkitektoniska historia, anser länsantikvarien Lars Wilson.