På tisdagsmorgonen gick larmet i appen Bird alarm: gulkindad kricka har bekräftats i Uppsala!
– Det är helt klart spännande att få se en ny art. Jag träffade nyss en skådarkompis från Jönköping här, säger Håkan Nord, som satte sig i bilen och åkte hit från Stockholm när han såg meddelandet.
Nu står han vid Fyrisån strax nedanför Fyrishov tillsammans med ett 30-tal andra uppspelta fågelskådare. Alla har sina kikare och kameror riktade mot den exotiska fågel som vilar i snön under en al på andra sidan ån.
Den gulkindade krickan är en andfågel från Sibirien. Vilda exemplar är extremt sällsynta i Europa, det här är blott femtonde gången den observeras i Sverige.
Individen som nu är på besök är en fjolårshane, och har gula och gröna teckningar i ett vackert mönster på huvudet. Såhär på 20 meters avstånd ser den dock mest ut som en fluffig gråsvart boll, som relativt framgångsrikt skymmer sina huvudfärger. Då och då ställer den sig upp, burrar lite, och lägger sig sedan tillrätta igen.
– Den ligger nog bra där, men det vore såklart roligt om den simmade lite. Det är ju en and. Jag fick höra att man ska vara här på natten eller väldigt tidigt på morgonen för att se den aktiv, säger Göran Ocklind.
En farhåga har varit att det rör sig om en parkfågel, alltså en fågel som rymt från fångenskap i Europa. Men eftersom den här tycks skygg och, framför allt, inte är ringmärkt är det allra troligast en vild individ.
– Annars hade vi inte åkt hit. Parkänder är vi inte så intresserade av, säger Mats Weiland med ett skratt.
Han och hustrun Camilla Weiland har åkt hit från Sollentuna. De tog – som alltid – med sig en picknickkorg och ska passa på att se andra ovanliga fåglar i Uppsala när de ändå är i krokarna: den berömda pilgrimsfalken uppe i Domkyrkans torn, forsärlorna vid reningsverket och bändelkorssnäbbarna vid Ulleråker.
– Uppsala är en bra stad för att skåda fåglar, konstaterar Mats Weiland.
Fakta
Gulkindad kricka häckar i östra Sibirien. Den är en flyttfågel som övervintrar i Japan, Korea och Kina.
Fågeln är cirka 40 cm lång. Den lever kring sjöar och våtmarker och äter frön, löv och växtdelar men också vattenlevande ryggradslösa djur.
Första gången fågeln observerades i Sverige var 1931. Sedan dess har ytterligare 14 observationer gjorts.