UNT har skrivit om Abdu som anmält en polis för misshandel. Enligt Abdu har polisen slagit honom upprepat och hårt och han fick också sy sju stygn i handen efter polishundens bett. Enligt Abdu kallade polisen honom för "jävla invandare".
Abdu anmälde polisen men fick redan nästa dag beskedet att åklagaren inte inleder en förundersökning. Polisen har haft fog för våldet, skrev åklagaren i beslutet, helt byggt på polisens uppgifter.
Beslutet får hård kritik av Ingrid Helmius, forskare i offentlig rätt vid Uppsala universitet.
– Att bara ta det polisen sagt för gott framstår som väldigt slarvigt. Åklagaren har inte ens pratat med anmälaren Abdu, en utredningsåtgärd som man absolut måste kräva, säger hon.
Frågan är större än att Abdu som enskild ska få sin sak prövad. Finns uppgifter som talar för att en insats gått fel måste den utredas för att allmänheten ska behålla sitt förtroende för systemet.
– Det är inte lätt att vara åklagare, men när det handlar om poliser som är anmälda måste vi gå till botten med det. Samhället ska ha ryggen fri och kunna säga att vi gjort allt. Nu kan det ses som att åklagaren som ska utreda står på polisens sida. Så vill vi inte ha det, säger hon.
Abdu har ju sprungit från platsen och klättrat över ett stängsel. Kan man inte förstå polisen utifrån det?
– Att någon springer sin väg räcker inte för att man ska säga att någon verkar vara en brottsling. I det här fallet behöver man ju fråga sig vad det var som gjorde att killen följdes efter med hund över huvud taget. Var han misstänkt för något, på vilka grunder i så fall? Skulle han gripas? Varför i så fall? Och exakt vad motiverade våldet?
Poliser får använda våld som skadar och gör ont, men det måste vara motiverat utifrån en särskild tjänsteåtgärd som ska uppnås, som att gripa eller kroppsvisitera någon. Att som polis eller åklagare bara hänvisa till ett behov av att ta kontroll över situationen är för enkelt, menar Ingrid Helmius.
– Man behöver fråga sig vad det egentligen var för situation och vem som skapade den. Det finns fall där poliser har fällts för att de skapat en situation där de sedan behövt använda våld.
I fallet Abdu har inga klargöranden gjorts kring vad det var polismannen ville ta kontroll över genom våld, påpekar Ingrid Helmius.
I beslutet att inte inleda en utredning refererar åklagare Mats Ericsson till polisens uppgifter som att Abdu "verkar ha gömt" ett vapen i ett buskage. De här formuleringarna kan vara värda att försöka få prövade av granskande myndigheter, menar Ingrid Helmius
– Kraven för att våld ska ses som befogat borde vara högre än att något verkar vara på ena eller andra sättet, vilket ju inte har någon juridisk bäring över huvud taget. Det skulle kunna anmälas och granskas av Justitieombudsmannen, säger hon.
Situationen saknade vittnen och en utredning hade mycket väl kunnat visa sig svår eller omöjlig på grund av brist på bevis. Men det kan inte motivera att en förundersökning inte ens inleds, menar Ingrid Helmius.
– Uppenbarligen har någon farit illa. Jag säger inte att en utredning hade visat att något gått fel, men märker polismän att det inte ens inleds förundersökningar när de anklagas för brott, så blir det ju lite fritt fram för dem.