Filip Arnberg är psykolog och programdirektör vid Kunskapscentrum för katastrofpsykologi vid Uppsala universitet. Här reder han ut några frågor om kriser och krishantering.
När hela samhället nu befinner sig mitt i en kris kanske man ställer sig frågor om just kriser och hur man hanterar dem. Filip Arnberg är psykolog och programdirektör vid Kunskapscentrum för katastrofpsykologi vid Uppsala universitet. Här hjälper han till att reda ut några frågor om kriser och krishantering.
Vad kan en kris vara?
– En kris kan vara olika för olika människor och tidpunkter. Vi upplever en kris när vi får en utmaning eller belastning för stor för vår förmåga att hantera. Det är en snäv men konkret beskrivning av en kris.
Vad finns det för olika typer av kriser?
– Kriser kan vara korta och långa. Kriser som pågår en lång tid ger större efterverkningar och vi får svårare att återhämta oss.
Hur hanterar vi kriser på olika sätt?
– Det finns lika många sätt att hantera kriser som det finns människor. Vi tenderar att agera på kriser enligt de verktyg som vi har använt förut. Hur vi hanterar kriser kommer från vad vi är för personer och vad vi har för erfarenheter av liknande situationer. Ett av de vanligaste sättet att hantera kriser på är att ta hjälp av andra på något sätt. Antingen känslomässigt eller praktiskt.
Vad beror det på att vi hanterar kriser olika?
– Det är en blandning av våra erfarenheter, vilken typ av person vi är och var vi står idag. För en och samma person kan det gå väldigt olika vid olika tidpunkter i livet.
Hanterar män och kvinnor kriser på olika sätt?
– Kvinnor tenderar generellt att bli mer sociala än män. De använder i större utsträckning det sociala nätverket. Vi tror att det är både bra och dåligt för ibland när man söker stöd från andra riskerar man att bli avvisad och inte få den hjälp man förväntat sig. Att bli avvisad i en tid som är svår för en kan sätta djupa spår. Även om det är bra att söka stöd hos personer man har tillit till får man vara beredd på att alla kanske inte kan hjälpa en eller finnas där just då.
Finns det något dåligt sätt att hantera en kris på?
– Generellt brukar vi prata om att det är viktigt att försöka möta belastningen och försöka att inte stoppa huvudet i sanden och låtsas som att det regnar. Det är oftast mer hjälpsamt att prata med andra om det man hamnat i och försöka hitta sätt att hantera krisen på. Tålamod behöver man också då kriser kan påverka oss på många sätt under en tid som kan kännas lång. Det kan vara bra att skynda långsamt och låta det ta den tid det tar. Försök möta händelsen, skynda långsamt och gör det inte ensam.
Är det någon skillnad på hur vi hanterar samhälleliga kriser och individuella kriser?
– På ett ytligt plan ser vi att det är enklare att hantera en kris som många delar. Men även i de kollektiva kriserna så kan det väckas känslor och tankar hos oss som vi har svårt att prata om. Nu under pandemin exempelvis kan vi gärna prata väldigt mycket med bekanta och vänner om toalettpapper som folk bunkrar eller vaccin och så vidare. Men även i den kollektiva krisen pratar vi inte med bekanta och kollegor om våra privata känslor.
Skiljer vi svenskar oss i vårt sätt att hantera kriser till skillnad från i andra länder?
– På ett psykologiskt plan har alla människor samma utgångspunkt från början. Men hur vi agerar och försöker återhämta oss är ganska kulturellt färgat i hur tillåtande det är att prata om svåra saker och visa sig sårbar.