På söndagen omkom en skridskoåkare i Sigtunafjärden efter att han gått genom isen. Bara i januari har fem personer omkommit i isolyckor i Sverige, enligt statistik som Svenska Livräddningssällskapet sammanställer.
Det är var och ens eget ansvar att avgöra om man vill bege sig ut på isen. Isarna, och israpporterna, är aldrig helt säkra, säger Anders Wernesten.
– Isarna smälter så klart när det är mildväder. Men även vindar kan påverka isen. När det växlar mellan hög- och lågtryck kan vattenståndet ändras. Om det snöar fryser inte isen lika bra även om det är kallt.
Ett sätt att själv ta reda på hur tjock isen är att ta med sig en ispik, en lång stång med en järnspets på. Minst tio centimeter tjock säger Svenska Livsräddningssällskapet att isen ska vara.
– Då har man lite extra säkerhet, eftersom vind kan ha gjort att isen är tunnare på vissa ställen. Är man duktig hör man om isen är bra. Annars ska man se efter hur tjock isen är, säger Anders Wernesten.
Isdubbar ska alltid bäras högt runt halsen så att det är lätt att komma åt dem. När man väl hamnat i vattnet är det oerhört svårt att ta sig upp, säger Aders Wernesten.
– Om man hamnat i en vak ska man vända sig åt det håll som man kom ifrån, eftersom det var där som isen höll senast. Sedan tar man kraftiga bentag och försöker ta sig upp med dubbarna. Men det är inte lätt. Man är kall, och man är stressad.
Därför är det viktigt att ha med sig en kompis som kan lugna och larma på hjälp. Men gå aldrig fram till en vak, säger Anders Wernesten.
– Förhoppningsvis har man en räddningslina med sig som man kan kasta ut. Annars kan man åla sig fram och slänga fram en halsduk. Men sträck inte fram armen. Då finns en risk att du själv blir neddragen.