Vinnare 2018. Martin Wannholt, avhoppad M-politiker, och Veronica Öjeskär under Demokraternas valvaka i Göteborg. Partiet nådde 17 procent.
Det menar Sofie Blombäck, universitetslektor på Mittuniversitet, som i sin forskning intresserat sig särskilt för nya partier som utmanar etablissemanget.
– Det är en ökande trend när det gäller stöd till icke-etablerade partier. Ett hundratal kom in i lokala val senast, som inte är rikspartier.
Hon berättar att skaran utgörs av en blandning av renodlat lokala partier och partier som vill vara nationella, som exempelvis Fi. På regional nivå är det exempelvis väldigt många olika sjukvårdspartier.
Att komma in på kommunnivå är givetvis lättare än riks.
– Bor du i en liten kommun kan du prata personligen med tillräckligt många invånare för att nå två-tre procent. I riksdagen är det fyra procent av en omkring sju miljoner väljare. Sen visar forskningen att väljarna resonerar olika i olika typer av val. När det gäller riksdagen tänker många på regeringsbildningen och det kan leda till att de tänker taktiskt. I kommunvalet kan man ta ut svängarna och bry sig om andra frågor.
Det är bara Fi som ens varit nära på senare år. Men på kommunal nivå är klimatet gott för mindre partier.
– Det hänger samman med en annan större trend, partifragmentisering. Det har man märkt även ute i övriga världen. Att de riktigt stora inte är så stora längre, det är ovanligt med partier över 30 procent. Där har nykomlingar betytt en del. Väljarna är grovt sett mindre benägna att rösta så att det gynnar stora partier. Att till exempel S ska ha över 40 procent tänker ju ingen numera, det var nästan självklart tidigare.
Har populism en del i det här?
– Det finns en retorik som används kring motsättningar mellan folk och elit. Det är inte ovanligt med lokala partier som säger rösta på oss, vi behöver inte ta hänsyn till käbbel på riksnivå.
Blombäck pekar också på en ökad individualisering.
– Vi röstar inte lika mycket som vår omgivning – eller föräldrarna – längre, och vi är mer rörliga.
Vad har nya partier för funktion?
– Jag ser dem som en säkerhetsventil. Ett demokratiskt säkert utlopp för missnöje. En teoretisk funktion har de också, om de etablerade struntar i vad folket vill. Om uppstickare inte fanns kanske folk skulle strunta i att rösta.
Om man som nytt lokalt parti vill slå sig fram ser hon en klar fördel:
– Att ha en avhoppad politiker med sig är bra, allt annat lika, säger hon och hänvisar till Demokraterna Göteborg.
– Det är bra att vara namnkunnig, man har också ett know-how om hur man driver politisk kampanj.