De två nämndemän som valde att fria mannen motiverade det med att de inte ansåg att kvinnans berättelse var trovärdig, baserat på hennes agerande i rättsalen. Bland anmärkte de på att hon inte tittat den åtalade mannen i ögonen och varit "spänd" under förhör.
Suzanne Wennberg, professor emerita i straffrätt vid Stockholms universitet, är kritisk till domskälen.
– Jag har inte sett något liknande resonemang tidigare, säger hon.
Hon vill inte ta ställning till huruvida åklagaren lagt fram tillräcklig bevisning för en fällande dom men konstaterar att nämndemännens resonemang lika gärna skulle kunna tala till kvinnans fördel.
– Det är en mycket märklig bevisprövning. Tingsrätten åberopar skäl som lika väl talar för att målsägandens berättelse har varit riktig. Nämligen att hon varit spänd och inte velat titta den tilltalade i ögonen. Det vill man oftast inte om den tilltalade har begått brottet – det är ju ett argument för motsatsen. Har man verkligen råkat ut för ett våldtäktsförsök vill man nog inte se personen i ögonen, säger Suzanne Wennberg.
Även den tidigare riksåklagaren Sven-Erik Alhem har uttalat stark kritik mot domskälen i en intervju med P4 Uppland.
– Det är naturligtvis så att vilken människa som helst som utsatts för den här typen av brott av den här karaktären har anledning att känna sig spänd, nervös och orolig, säger han till radiokanalen.
Så här lyder domstolens motivering i sin helhet:
"Enligt tingsrättens mening är målsägandens berättelse inte trovärdig av följande skäl. Hon har skrattat och gråtit om vartannat under förhandlingen och hon har inte någon gång under förhandlingen tittat den tilltalade i ögonen. Hon har vidare under förhöret med henne varit spänd och inte avslappnad vilket hon borde varit om den berättelse som hon lämnat varit riktig. Åklagaren har således inte förmått styrka åtalet. Åtalet ska därför ogillas".