Eva utanför Mikaelsgården dit hon brukar gå och få gratis lunch och kunna ta en dusch.
Hemlösa tjejer
Eva sitter på sprutbytet i Boländerna och har precis hämtat rena sprutor. Hon fyller 28 om några dagar. Lagom till hennes födelsedag ska hon börja avtjäna ett fyra månaders fängelsestraff efter att polisen hittade narkotika i hennes och hennes dåvarande pojkväns lägenhet för tre år sedan.
– Det blir skönt att få det överstökat. Jag har gått och väntat så länge på det där. Och så blir det bra att det blir de kalla månaderna, för då vet jag att jag kommer ha någonstans att sova.
I presentationen av den nya hemlöshetsstrategin i somras pekade Maja Hvarfner, direktör för Stadsmission i Uppsala, på att en växande grupp bland de hemlösa är en unga kvinnor i missbruk. Liksom andra i den här gruppen finns Eva inte registrerad i statistiken för hemlösa. Hon har inte varit folkbokförd i Uppsala eftersom hon inte har någon adress och hon har inget försörjningsstöd eftersom det kräver en legitimation, och det har hon ingen. Sedan början på sommaren 2021 har hon levt som hemlös utan inkomst.
– Det började med att jag förlorade min lägenhet i Enköping där jag bodde. Jag hyrde den av en kompis tillfälligt och när kontraktet gick ut kunde jag inte få någon ny eftersom jag har skulder hos Kronofogden.
Eftersom hon inte har någon bostad kan hon inte få ett jobb. Annars tycker hon om att jobba och har ibland haft tre jobb samtidigt. Mestadels i vården, vikariat i hemstjänsten, som personlig assistent och på ett HVB-hem för ungdomar.
– Jag har alltid kunnat jobba även när jag tar droger, så det är hemlösheten som är ett större problem just nu än drogerna.
Första gången hon testade amfetamin var hon 14. Injicera drogen började hon med när hon var 16. Storebrorsan, som då var 16, hade hållit på med hasch och amfetamin i flera år när han lät henne prova första gången.
– För mig var det att jag ville vara som brorsan. Folk har sagt: vad är det för storebror som knarkar med sin lillasyster? Men han har väl sett på det som att om jag ville prova var det bättre att det var med honom så att han visste vad som hände, istället för med någon annan.
Det första som hände var att hon somnade och sov i flera timmar.
– Min bror brukar alltid säga att du måste ju ha ADHD för du somnar av amfetamin. Det var i början innan min kropp vande sig vid amfetaminet. Nu blir jag pigg av det.
Smink, styling och hygien är viktigt för Eva och något som blivit betydligt svårare att få till sedan hon blev hemlös.
Eva beskriver att det är energin hon får som främst drar henne till amfetaminet. Suget drar igång på morgonen efter att hon gått på toaletten och ätit frukost. Ofta har hon inga droger, så då börjar dagens jakt.
– Ibland blir man bjuden, ibland har man fått tag i lite pengar så att man kan köpa av folk på gatan. Ibland har man inga pengar och ingen annan har, då får man vara utan. Ofta går det att lösa att man får låna av någon eller så. Men det är ett heltidsjobb att leta pengar till droger.
Amfetamin och hasch är hennes huvuddroger.
Det var genom sin storebror som Eva introducerades för amfetamin när hon var 14 år.
– Heroin har jag aldrig provat så det ska jag hålla mig borta från. Min bror och många runt omkring mig tar heroin och de har fått många överdoser. Jag vill inte bli fast i det också. Det räcker som det är.
Hennes dagar rör sig mellan härbärget Grottan där det serveras frukost, Mikaelsgården där det serveras lunch och man kan få duscha och få rena underkläder och sedan jakten på var hon ska sova om hon inte bor hos någon kompis.
– Så det finns mycket bra förutsättningar för att överleva som hemlös här i Uppsala, men det gör också att man blir lite latare vad gäller att ta tag i sina problem.
Sagahemmet, härbärget för hemlösa kvinnor vill hon inte gå till eftersom hon har en pojkvän som hon vill sova med. Hellre sover hon ute då.
– Det känns inte värdigt att vi ska ses på dagarna och sedan gå åt varsitt håll på kvällarna. Det känns som att det skulle försämra hela situationen.
Eva utanför sprutbytet i Boländerna där hon hämtat rena sprutor.
Hur gör ni då när ni sover?
– På sommaren har det fungerat bra, då har vi kunnat sova ute. Annars tar man sig in i källarutrymmen eller tvättstugor eller bastur finns det en hel del av i den här stan. Man letar efter ställen att få vara ifred på. Det här med sex är komplicerat när man är hemlös. Ofta bor man hemma hos någon och jämt är det folk där.
Hon beskriver en längre period när hon och hennes pojkvän bodde i en tvättstuga vid Campusgatan. Där fanns ett rum intill tvättstugan som stod helt tomt. De tog dit filtar och efter hand mer och mer saker tills det blev det som ett litet hem. Där bodde de i nästan tre månader.
– Typ alla jag känner har bott där tror jag. Vi blev utslängda av polisen bara två, tre gånger vilket är lite.
Tänker du någonsin på att det kan skapa otrygghet att ni tar er in i människors tvättstugor?
– Jo, men det brukar alltid vara lokaler som står tomma. Man försöker alltid bete sig bra fast man begår brott. Vi städar upp efter oss och försöker att inte skrämma någon. Målet är att det inte det ska synas alls att vi varit där.
Just nu bor hon hos en kompis i Sala backe. Där har hon lite kläder. Vid sidan av dem har hon allt hon äger i en handväska och en bag som står vid hennes fötter.
Skulle jag kunna få se vad du har i väskan?
– Absolut.
Allt Eva äger ryms i en liten och en stor väska som hon alltid bär med sig.
Hon böjer sig fram och drar upp väskans dragkedja. Där ligger några klädesplagg, en påse med smink, några små förpackningar med chokladpudding, rena sprutor i en påse, smutsiga sprutor i en annan.
Det mesta hon äger är stulet. Smutsiga trosor slänger hon och sedan stjäl hon nya om hon inte har fått från Mikaelsgårdens klädförråd. Utseende och hygien är viktigt för henne och stölderna blir ett sätt att kunna upprätthålla det utan pengar.
– Jag har åkt dit många gånger och det är så pinsamt att stå där när alla tittar på en när polisen kommer. En stor del av mina skulder är också böter från stölder. Det är ju inget man är stolt över men det är den strategi jag har för att överleva. Jag har aldrig sålt sex för att få pengar eller droger och det vill jag aldrig göra. Bättre att stjäla då.
Vad tänker du om att det är butiksinnehavare du stjäl av som drabbas ekonomiskt?
– Det är aldrig med gott samvete jag gör det. Jag har stort hjärta och tänker ofta på andra. Men i en svår situation så får man göra vad man behöver göra.
Eva har varit hemlös i Uppsala sedan början på sommaren 2021.
En svår situation som du säger, men du ser ändå ganska glad ut.
– De senaste dagarna har det varit en mycket mer djupt sittande ångest. Annars brukar det vara att man vill ha droger, men nu är det som att jag inte vet vad det är. Allt är bara jobbigt. Det brukar inte synas på mig så mycket. Jag håller mig sysselsatt med annat. Att jag hjälper andra är väl också ett sätt att slippa ta hand om sig själv.
En person hon ständigt återkommer till i samtalet är storebrodern, som är hennes stora tröst och trygghet i livet, särskilt när hon mår dåligt. Trots att han var den som fick henne att börja med droger är han den viktigaste personen i hennes liv.
– Han är mitt allt och vi sitter liksom ihop.
Eva och hennes bror växte upp i ett fosterhem. Hennes biologiska föräldrar har hon inte bott med sedan hon var tre. De har missbrukat droger och alkohol hela hennes och hennes brors liv. I fosterhemmet fick de trygghet och kärlek men fosterföräldrarna var egenföretagare och jobbade mycket, så syskonen kunde levde dubbelliv utan att de märkte något.
Små chokladpuddingar när hungern kommer är en av de saker hon stjäl för att kunna överleva utan inkomst.
– De var jättebra fosterföräldrar men de förstod nog inte riktigt. Vi smet ut på nätterna och tog droger, samtidigt var vi ganska duktiga på att sköta skolan och vi jobbade båda två.
Har du någon kontakt med dina biologiska föräldrar?
– Mamma bor i Enköping och är hemlös, men hon bor hos kompis nu. Pappa är död sedan några år. Han började sniffa thinner när han var nio så alla hans organ började lägga av. De sista tre åren var han ren från droger och alkohol när han låg på sjukhus.
Att själv bli mamma är en något som hon en gång ville, men som Eva nu gett upp drömmen om att bli.
– Jag fick tre missfall och sedan tog det slut med den killen. Det var flera år sedan och nu vet jag inte ens om jag vill ha barn längre. Det är svårt att få ihop med det här livet.
Hur ser du på framtiden?
– Jag har satt mitt fokus på att göra klart mitt fängelsestraff och sedan kanske jag inte ska tillbaka till Uppsala. Jag vill börja jobba och då vill jag inte behöva springa på folk från Mikaelsgården när jag ska åka till jobbet och dras tillbaka in i det gamla igen.
Eva heter egentligen något annat.