I Italien har missnöjet med de etablerade politikerna inte tagit sig så extrema uttryck – men ingen vet hur en ny regering ska kunna bildas. I Rumänien och Bulgarien har de politiska motsättningarna tillåtits bli så djupa att den demokratiska processen kortslutits.
Ungern har en fungerande regering med stark majoritet i parlamentet. Men landet har också Europas starkaste extremhöger – partiet Jobbik hetsar på omisskännligt nazistiskt sätt mot judar och romer och har en partimilis som inte drar sig för våld. Det är skrämmande, men lika skrämmande är att regeringspartiet, Fidesz, aktivt underminerar de demokratiska institutionerna.
För två år sedan ville regeringen ändra Ungerns författning och medielagar. Rättssystemet skulle politiseras på ett sätt som för tankarna till Putins Ryssland och mediernas frihet skulle beskäras. Hemlösa skulle förklaras som kriminella, studenter som fått statliga studiemedel skulle inte få arbeta utomlands efter examen, vallagen skulle ändras till Fidesz fördel.
EU-kommissionen valde att begränsa sig till kritik som i huvudsak var av teknisk karaktär – även om det var uppenbart att man var oroad. Men från Europarådet, som är en annan typ av organisation än EU, var kritiken desto tydligare. Europarådets speciella organ för konstitutionella frågor, kallat Venedigkommissionen, underkände rakt av en rad av de nya lagförslagen.
Till sist backade premiärminister Viktor Orbán. Ett skäl var trycket från Europarådet och EU-kommissionen. Ett annat var att Ungerns egen författningsdomstol underkände en rad av förslagen. Den värsta faran tycktes vara över.
Men när det kvarvarande förslaget till ny författning nu ska antas i det ungerska parlamentet kommer de underkända förslagen upp igen, i form av förslag från enskilda parlamentsledamöter. I tisdags godkändes dessa tillägg i en första omröstning. I morgon ska en ny omröstning ske.
Hade Orbán menat allvar med sin reträtt så hade han mycket enkelt kunnat stoppa detta genom att se till att hans partikamrater röstade ner tilläggen. Men uppenbarligen är det i stället Orbán själv som är den drivande kraften. Förmodligen föreställer han sig att han på detta sätt kan framstå som en ”stark ledare”, en som inte låter Ungern hunsas av någon utomstående. I det stämningsläge som numera råder i landet kan han mycket väl vinna kortsiktiga poäng på detta – medan demokratin undermineras.
Europarådet har inga maktbefogenheter gentemot sina medlemsstater. Och EU har inte heller så många möjligheter att agera. Det finns som bekant ingen uteslutningsparagraf. Men ett par vapen finns faktiskt.
Det första är att dra tillbaka Ungerns rösträtt inom EU. Krav på att detta vapen ska användas ställs nu från många håll, också från europeiska tidningar och politiker som hittills hållit en låg profil. En sådan åtgärd skulle vara kännbar – och slå direkt mot den bild av sig själv som en stark person som förstår att tillvarata Ungerns nationella intressen som Orbán vill måla upp av sig själv.
Det andra är att stoppa olika former av ekonomiskt stöd till Ungern. Landets ekonomi är vanskött och Orbáns regering kommer att få ansenliga svårigheter om EU-bidragen uteblir
Faktum är att det också finns ett tredje vapen, men det kontrolleras inte av EU som sådant utan av den konservativa och kristdemokratiska partigrupp, EPP, där Fidesz tillåts vara med. Den är tillika Europaparlamentets största. En uteslutning skulle vara en allvarlig prestigeförlust för Orbán.
Svenska medlemmar av EPP är Moderaterna och Kristdemokraterna. Vill de betyda något i den europeiska politiken så har de en uppgift här.