Euron på andra sidan krisen

Enligt den gamla grekiska myten band Odysseus fast sig vid masten på sin båt för att han inte skulle lockas av de falska sirenerna att fatta farliga och felaktiga beslut. På samma sätt måste euroländernas regeringar själva binda sig vid orubbliga regler för att inte lockas att fatta felaktiga ekonomiska beslut. Den här liknelsen kan man hitta i boken Överlever EMU utan fiskal union? en årsbok för nätverket för svensk Europaforskning inom ekonomi, juridik och statskunskap.
Boken kunde inte vara mer aktuell. Euron har drabbats av sin värsta kris någonsin och man ifrågasätter på sina håll om den kommer att kunna överleva. EU-kommissionen har lagt en rad förslag som har ifrågasatts av medlemsländernas regeringar. Läget är alltså helt öppet.
Enligt vanlig ekonomisk teori förutsätter en valutaunion att staterna har en gemensam ekonomisk politik, inklusive skatter, på en överstatlig nivå som i USA. Men när euron skapades gick det inte att få enighet om det. I stället enades man om den så kallade stabilitetspakten, vars viktigaste regler var att budgetunderskotten i medlemsländerna inte fick överstiga 3 procent av bruttonationalprodukten, BNP, och att statsskulden inte fick överstiga 60 procent av BNP.

Flera av bokens författare understryker att euron nog hade sluppit krisen om alla medlemländer hade följt dessa regler. Men redan 2005 mjukades reglerna upp, och när finanskrisen kom fanns det inget medlemsland som klarade reglerna, inte ens mönsterlandet Tyskland som varit pådrivande för att genomföra dem.
Boken inleds med en uppsats av Uppsalaprofessorn Sverker Gustavsson som beskriver bakgrunden och så småningom kommer fram till vad han själv tycker att man ska göra. Inte oväntat anser han att euroländerna bör göra en förnyad satsning på stabilitetspakten under nya och radikalt skärpta former.
Samarbetets regler måste fästas på papper och tydligt klargöra vad unionen ska göra och vad som åligger medlemsländerna. Men man måste också beakta demokratin. Det finns en gräns för hur långt EMU och EU kan gå utan att inkräkta på folkviljan.
Den som letar efter mer konkreta förslag kan exempelvis läsa den uppsats som har skrivits av Michael Bergman och Lars Jonung, som båda sitter i det svenska Finanspolitiska rådet. ”Det kommer att krävas mycket mer av det politiska systemet i EU innan krisen är över”, skriver de båda författarna.
Men de är ändå optimistiska om framtiden. EU drabbas av ständiga kriser men brukar på något sätt alltid klara av dem. Krisen öppnar för nya idéer och improvisationer och har tvingat fram ett beslut i EU förra året om ett gemensamt räddningssystem. En myndighet är redan på plats i Luxemburg.
Alla regeringar inser behovet av nya regler men det är politiskt svårt att göra inskränkningar i den egna beslutanderätten. Diskussionen pågår i EU men ännu vet ingen var det slutar.

Den som är intresserad av eurons och EU:s framtid kan hitta mycket intressant att läsa i boken. Den riktar sig till en större publik men är förstås inte alldeles lättläst.