Med mjuka bollar, låga nät och racketar som är lätta att greppa för små händer ger tennistränaren Obaida Alramahi från Upsala tennisklubb (UTK) en kort introduktion för ett 25-tal skolbarn som samlats i Stenhagenskolans sporthall i Uppsala. De är pojkar och flickor i grundskoleåldern, mörk- och ljushåriga med olika bakgrund och delvis olika kläder. Ett par bär slöja, några har byxor med långa ben, andra T-shirt och shorts. Ungarna tänker mest på att få bollarna över nät, när spelet börjat.
Trots att tennisklubben står bakom lektionen är inte syftet att fostra nya stjärnor. Målet är att tillsammans med skolorna öka samhörigheten och gemenskapen mellan barn som ofta har olika bakgrund. För klubbens del kan satsningen på sikt ge nya spelare och ledare:
– Viktigast är att göra en samhällsinsats för unga. Med små medel kan vi få de här barnen att hitta varandra. Titta själv, säger Obaida Alramahi och pekar ut över hallgolvet där barnen på egen hand delat upp sig i blandade lag på var sin sida om näten.
– Kan vi sedan få in några av dem i vår egen verksamhet så är det positivt för klubben. De kan bli framtidens ledare eller föreläsare som vi får stor glädje av.
I det nystartade projektet besöker klubben skolor i Gränby, Gottsunda och Stenhagen för att erbjuda en introduktion till spontantennis, som fungerar både i gymnastikhallar och på skolgårdar. Obaida Alramahi är tränare i klubben sedan 12 år och själv ett gott exempel på idrottens positiva egenskaper. Uppväxt i en familj som samlades runt tv:n när Sverige spelade landskamp blev idrotten tidigt förknippad med gemenskap. I fyraårsåldern såg han en tennismatch mellan Stefan Edberg och Mats Wilander i tv-rutan och kände direkt att han ville få en racket i hand.
– Min pappa letade upp UTK där vi blev väldigt väl mottagna. Jag har sett hur viktigt föreningslivet kan vara för samhörigheten både inom familjer och mellan människor med olika bakgrund.
Född och uppväxt i Sverige och med föräldrar från Palestina har han fötterna i två kulturer. En styrka i mötet med barnen, konstaterar han, som gör att han kan läsa signaler som annars kanske inte går fram. Drar sig exempelvis en flicka undan när han ska visa greppet om racketen, kan det räcka att han i stället visar i luften, utan att hålla i hennes armar.
I sporthallen studsar de mjuka bollarna ibland över näten, ibland kors och tvärs i salen. Här är det viktigare att ha roligt än att slå en ren forehand. Efter en timme samlar Obaida Alramahi barnen framför sig på golvet och berömmer:
– Ni har varit jätteduktiga och visat väldigt bra kamratskap mot varandra. Nu hoppas jag att få se många av er när vi träffas här nästa gång.
Röda och svettiga strömmar ungarna in i omklädningsrummen. Firat Mavi har inte spelat tennis förut men tycker timmen i hallen har varit kul:
– Det var roligt att spela med bollen. Obaida var bra för att han vet allt om hur man gör, säger Firat.
Gustav Nyman gillar att prestation inte stod i centrum:
– Det viktigaste var inte att vinna utan att man hade kul tillsammans. Jag tycker det är bra när man gör på det sättet, förklarar Gustav som kan tänka sig att delta i fler tennisträffar framöver.