Det finns mängder av viktiga frågor. Varför föreslår man då bara folkomröstning i denna? Förklaringen är att folkomröstningar i verkligheten är allt annat än en demokratisk självklarhet. När de föreslås och genomförs beror det vanligen på helt andra faktorer än någon stark känsla för principer. I fallet Förbifart Stockholm vill ju Socialdemokraterna i likhet med allianspartierna i Stockholm bygga förbifarten, medan Miljöpartiet och Vänsterpartiet säger nej. Eftersom inget av de rödgröna partierna vill vika ned sig och Socialdemokraterna på riksnivå inte vågar stå för projektet tillsammans med Alliansen smiter man undan genom att lova folkomröstning - och kör samtidigt över partiets gruppledare i Stockholm, Carin Jämtin, som själv hade planerat att köra över MP och V.
Det finns förstås en teoretisk möjlighet att avgöra alla stora frågor - hur de nu definieras - med hjälp av folkomröstningar. Men då bryter man upp det representativa systemet. De vanliga valen blir ganska poänglösa och den logiska följden är permanent samlingsregering eller styre av tjänstemän med enda uppdrag omsätta folkomröstningsbeslut i praktiken. Begrepp som majoritet och opposition förlorar sin mening. Alternativt får man en situation som i Kalifornien, där den valda ledningen inte kan genomdriva någon sammanhängande politik eftersom det alltid finns folkomröstningsbeslut som blockerar.
Men man behöver inte gå till sådana ytterligheter. Folkomröstningar i ett representativt system löser inte några demokratiska problem utan skapar ofta nya. Hur många ska alternativen vara, hur ska de formuleras - och av vem? Hur ska man förhindra tolkningsproblem av det slag som uppstod efter den svenska folkomröstningen om kärnkraften, där partierna knåpade ihop alternativen utifrån sina egna taktiska beräkningar?
Hur länge ska ett folkomröstningsbeslut gälla? Hur gör man om politikerna anser att ett folkomröstningsresultat är omöjligt att hålla fast vid - som med väljarnas nej till högertrafik? Och vad händer om ett folkomröstningsresultat innebär att man ska förgripa sig på elementära mänskliga rättigheter - inskränka kvinnors yrkesval, utvisa utlandsfödda svenska medborgare eller något annat?
Medan idealbilden är att folkomröstningar ska användas för att lösa tvister som går rakt genom partierna eller när det politiska maskineriet av någon anledning kört fast, så visar erfarenheten i stället att folkomröstningar ofta används för manipulera den politiska processen. Metoden är mycket vanlig bland auktoritärt lagda ledare. Inte bara diktatorer utan också demokratiska politiker ser ofta möjligheter att förstärka sitt mandat eller styra bort missnöje i någon känslig fråga genom att utlysa folkomröstning i något lämpligt ämne.
I fallet Förbifart Stockholm är syftet att dölja oenighet och kortsiktigt smita från det politiska ansvaret. Samtidigt är de skisserade alternativen sådana att de alternativ som ställs mot varandra - förbifart respektive kollektivtrafik - inte är varandras motsatser. Ett klockrent exempel på manipulation.
En stor majoritet av väljarna i Stockholm har röstat på partier som vill bygga Förbifart Stockholm. De nödvändiga besluten är fattade och planeringsprocessen har startat med sikte på nästa mandatperiod. Och riksdagen har inte ens befogenhet att utlysa en lokal folkomröstning - vi har ju kommunal självstyrelse.
Om väljarna i Stockholm har ändrat sig så får de rösta fram en ny majoritet. Åter ser vi ett exempel på att löften om folkomröstning mest är ett sätt att blanda bort korten.