Ett omvälvande år i Knutby
Den 10 januari var det ett år sedan tragedin i Knutby utspelades. Händelserna på den lilla orten har påverkat både enskilda individer och hela den svenska pingströrelsen, som nu vill återerövra de lärosatser som kommit att förknippas med Knutby.
- Vi har nog inte lagt det här bakom oss ännu, säger Britta Söderlund eftertänksamt. Hon är trebarnsmor och församlingsmedlem sedan 1995.
Britta Söderlund bjuder på kaffe och kladdkaka medan vi pratar om det gångna året ur församlingens aspekt. Bland det svåraste, säger hon, har varit att ständigt påminnas om tragedin 10 januari.
- Hela tiden har det varit nya saker, från första hustruns dödsdag, makarna Fossmos bröllopsdag, rättegångarna, och nu senast väntan på Högsta domstolens beslut om prövningstillstånd. Faktiskt kände jag obehag också när den första snön kom - den påminde om att det ju var en vacker, vit vinter här i Knutby för ett år sedan.
Alldeles efter mordet hamnade hon och de andra i församlingen i ett chocktillstånd.
- Jag fattade nästan inte vad som hänt, det var precis som i en film.
Hon berättar att medlemmarna diskuterade motiv och gärningsman mycket under de första dagarna.
- Man tänkte ju på Sara. Samtidigt var det "fel" personer som sköts. Att just Daniel Linde sköts stämde inte, så vi tänkte att det kanske hade något med hans företag att göra. I dag tror jag att det var just skotten mot Daniel som Helge föll på. Det var som om han inte kunde hejda sig.
Byn belägrades
Sitt första möte med de journalister som belägrade byn veckor i taget hade hon i samband med det Öppet hus som arrangerades i Knutbygården ett par dagar efter mordet.
- Jag hade aldrig i livet ens kunnat föreställa mig ett sådant pressuppbåd. Det kändes helt overkligt.
Ni församlingsmedlemmar stod ju länge trofast bakom er pastor. Hur kom det sig att ni lät er föras bakom ljuset?
- Han hade ju fått oss att tro på honom, fullt och fast, svarar Britta Söderlund. Efter en stund tillägger hon:
- Och man förväntar sig helt enkelt inte att ens pastor skall ha utomäktenskapliga affärer.
Hon bekräftar att Helge Fossmos kvinnohistorier inte var kända inom det ledande skiktet i församlingen.
- Han blev pressad, och öga mot öga tillfrågad om han hade en affär med Daniel Lindes hustru, vilket han förnekade.
Gärningsman och offer
Britta Söderlund ser i dag Sara Svensson både som en gärningsman och samtidigt ett offer.
- Det är fortfarande svårt och jobbigt att tala om hur det är möjligt att en person kan styra en annan så starkt. Nu efteråt inser jag hur förförisk en psykopat kan vara - och att man hade kunnat se tendenser hos Helge tidigare.
Relationen till de andra byborna utanför församlingen har förändrats under året, anser Britta.
- Det har blivit bättre. Man har lärt känna fler människor i Knutby efter det här. Folk är mer utåtriktade och öppna nu, och de frågar oss rakt ut hur det är med det ena eller det andra.
BAKGRUND
Dömda till vård och fängelse
Det var tidigt på morgonen 10 januari 2004 som barnflickan Sara Svensson sköt pastorsfrun Alexandra Fossmo till döds och svårt skottskadade makarna Fossmos granne Daniel Linde i Knutby. Därmed inleddes en av de mest uppmärksammade polisutredningarna i Sverige.
Sara Svensson dömdes av tingsrätten i Uppsala för mord till rättspsykiatrisk vård, och Helge Fossmo dömdes till livstids fängelse för anstiftan till mord och försök till mord. Svea hovrätt fastställde senare domen.
Knutbydramat fick sitt formella juridiska avslut 5 januari 2005, då Högsta domstolen beslutade att inte ge Helge Fossmo prövningstillstånd.
Så jobbar vi med nyheter