Ett område som sjuder av liv

Lite snö och kyla är inget hinder för fotboll. Lagen som tränar i den kyliga luften på den upplogade konstgräsplanen utanför Ekebybruk är ihärdiga. Här har man tränat nästan hela vintern. Ett par veckor i januari då snön föll som intensivast var det inte någon idé att skotta. Då stod också träningarna still. Men nu har kommunen hunnit i fatt. Det gröna konstgräset lyser lite märkligt i ljuset från de stora strålkastarna. Uppsala IF:s P95-lag kör passningar, IFK Uppsala kliver in på plan och värmer upp. Det är träning som gäller. Året runt.

I Uppsala cyklar folk, i ur och skur. Utanför Friskis och Svettis lokaler är cykelparkeringen knökfull. Nästan lika full som skohyllan strax innanför entrén. Man skulle kunna tro att det är gratis träning denna måndag. Det är folk överallt. Varenda maskin i gymmet är ockuperad. Uppför trappan till receptionen ringlar sig en lång kö. Klockan är strax före åtta.
- Det är en populär ledare som börjar nu, det är därför det är så många här, är det någon som säger på vägen ut.
Lukten av svett och sportdryck ligger tung i den varma luften. Helgens syndiga leverne tycks ha lockat man ur huse för ett träningspass.

Något lugnare stämning råder i Studiefrämjandets lokaler. En teatergrupp under ledning av dramapedagogen Kajsa Bilius har precis satt i gång kvällens kurs.
- Det är bara andra gången vi träffas så vi har inte kommit så långt ännu. Vi pratade precis om hur man återger hög status, säger hon.
Killarna och tjejerna i gruppen ställer sig i ring, möter varandras blickar, tränar olika kroppshållningar. Hög status kan vara en sträckt rygg, en fast blick eller ett stadigt handslag.
- Tanken är att vi så småningom ska sätta ihop en pjäs, säger Kajsa Bilius.

De flesta som rör sig kring Ekebybruk hamnar förr eller senare hos André Amirian och hans bror Vigen Amirian. Danseleverna på Uppsala Dansakademi, svettiga gymbesökare, trötta övertidsarbetare, hungriga fotbollskillar och repande rockband passerar alla Ekebys pizzeria.
- Men i dag är det måndag. Det brukar inte vara någon vidare pizzadag och så är det kallt ute, folk stannar hellre hemma, säger André Amirian medan han passar på att vika lite kartonger mellan kunderna.
Här och var lyser det i fönster. Små företag har etablerat sig i de gamla fabrikslokalerna och övertid tycks inte höra till ovanligheterna.
- Det är den nya tiden vet du, man måste kämpa för att överleva som småföretagare, säger André Amirian.

Några som jobbar över men som gör det för nöjes skull är Uppsala Stadsteaters dekorchef Per Svalander och hans kompis Anders Boulogner.
Nere i Pers verkstad håller de på att tillverka något som ska bli Drakbensgrottan. Innan han ens blivit tillfrågad håller Anders Boulogner en lång utläggning om deras konstruktion. Han arbetar till vardags som informatör vid Evolutionsmuseet och det märks att han gillar att väcka intresse för sitt ämne.
- Drakbensgrottan ska ingå i en utställning om expeditioner som sportlovslediga Uppsalabarn ska kunna delta i på Evolutionsmuseet, säger han.

Ute på parkeringsplatserna byts bilarna ut. Kvällen på Ekebybruk är långt ifrån över. Träningarna på fotbollsplanen fortsätter, ytterligare ett pass på Friskis och Svettis drar i gång och en ung kille med gitarr på ryggen hoppar ur en bil och försvinner in genom en dörr.

Ett område som sjuder av liv

Det är en helt vanlig måndagskväll. Termometern visar minus sex grader och från himlen faller små kristaller. Kring Ekebybruk råder, trots att arbetsdagen är förbi, febril aktivitet.