159 naturreservat i Uppsala län låter mycket. Börjar vi få för många?
– Nej, snarare tvärtom. Av länets totala yta är det mindre än tio procent som är skyddad och det finns mycket natur kvar som behöver ha skydd.
Mot vad då?
– Främst avverkning. Med den lagstiftning vi har i dag är det väldigt svårt att upphäva naturreservat, det gäller för all framtid i syfte att bevara den biologiska mångfalden och ge livsmiljöer för skyddsvärda arter.
Själva ordet naturreservat signalerar stopp, att man får passa sig för att inte bryta kvistar och plocka svamp.
– Nej, så är det verkligen inte. De är också till för att människor ska kunna komma ut i skog och mark. Men det finns enstaka äldre reservat som inte är till för allmänheten. Vi har till exempel Vårdsätra naturpark som bildades 1912 vilket gör det till länets äldsta och det näst äldsta i Sverige. När det blev reservat såg man människor som ett hot mot naturen. Man ville att naturen skulle utvecklas fritt på egen hand och inget fick förstöras. I dag ser vi människor som en del av naturen.
Men vad ska man tänka på när man är ute?
– Man ska alltid tänka på allemansrätten. Ibland finns föreskrifter, som att inte elda var som helst eller samla in sällsynta lavar och mossor. Varje reservat har sina bestämmelser men vi försöker ha så få förbud för allmänheten som möjligt
Stadsskogen i Uppsala är ett naturreservat. Där Stadsskogen tar slut, i Rosendal och Eriksberg, sker exploatering och bostadsbyggande. Hur ser du på risken att Stadsskogen naggas i kanten, till förmån för bostadsbyggande?
– För det skulle krävas synnerliga skäl. Det kan finnas, men i princip nej. Om man tar en bit av ett område, är det lätt att gå vidare och ta en ny kant. Då blir det till slut väldigt mycket.
Åt vilket håll går utvecklingen av nya naturreservat?
– I rätt riktning. Det bildas nya i raskt takt över hela landet och det görs en stor satsning för att värna den biologiska mångfalden och främja människors hälsa. Regeringen har skjutit till pengar och antagit miljömål för både skog, våtmark och hav fram till 2020. Det handlar om att lämna över till nästa generation. Enda orosmolnet skulle vara att vi får mindre pengar för att skydda och sköta områden för framtiden.
Är det enkelt bilda nya naturreservat?
– Nej, det kan ta väldigt många år. Det beror på hur många markägare som finns i ett område och som staten ska förhandla med, samt om det finns pengar till att ersätta markägaren. Det är länsstyrelsen och kommunerna som har ansvaret men i de flesta fall beslutar länsstyrelsen. Vi har mer resurser att utreda och kommuner har oftast mer fokus på att gynna tätortsnära områden och friluftslivet i stort.
Vad tycker markägare om att staten går in och lägger beslag på deras ägor?
– Vi försöker alltid komma överens. Det är sällan vi bildar ett naturreservat om markägaren motsätter sig men vi har möjligheten enligt lagen. Markägaren får bra ersättning, mer än det marknadsmässiga värdet.
Kan det rentav vara en bra affär?
– Det är ofta en bra affär rent ekonomiskt. Däremot kan det finnas negativa aspekter om man ägt och skött marken i flera generationer och har en känslomässig bindning till sina ägor.
Borde naturreservat utnyttjas mer av allmänheten?
– Ja, det är ju känt att det är bra för hälsan att vara ute i naturen. Och vi behöver fler. Vi behöver skydda alla naturmiljöer, även om skogen är mest hotad på kort sikt.
Varje naturreservat har en egen skötselplan. Hur ser det ut med omvårdnaden?
– Det finns ställen där vi inte kan göra allt vi önskar på grund av pengabrist. Vi ser till exempel ett större behov av att vårda rikkärr, som är våtmarker med mycket kalk i. De har under lång tid vuxit igen med löv, där har vi börjat med att röja men mycket återstår.
Varifrån kommer ditt intresse för naturreservat?
– Jag är biolog och allmänt intresserad av natur, arter och naturvård. På fritiden är jag mycket ute i naturen, det är roligare att gå i artrika varierade områden som naturreservat är än brukade områden.