Ett nej till julhetsen
Foto:
Därefter följer frågor om hur det känns att inte få julklappar eller äta skinka.
Men jag har inget bra svar. Förutom att det är skönt att slippa. Köttbullar och Jansons frestelse är överskattat. När jag var barn propsade jag på att smycka en gran och se reprisen av Änglagård. Numera låter jag det vara. När mörkret kommer ställer min mamma fram julstjärnor och adventsljusstakar. Mer firande blir det inte. Jag är inte intresserad. Varje jul blir en repris av den förra.
En klasskompis sa att det lät som om jag ändå hade det bra. Blicken flackade och jag kände mig tvungen att förklara. Jag är varken emot religion eller traditioner. Det är snarare ett sätt att säga nej till hetsen. Jag flyr från tvånget att köpa onödiga julklappar. Några vintrar har jag rest bort. Ett år var jag i
Indien och njöt av det faktum att lämna kylan, tomtarna och klapparna hemma. Den 23 åkte jag från festernas Goa till en enslig ruinstad. Jag ville inte ersätta julfirande med fullmånefester.
Det kändes ändå konstigt att vakna upp i ett myggnät på julafton. Ingen runt omkring förstod att dagen var speciell och befrielsen vägde tungt.
För mig är julen ett tillfälle att resa bort. I Sverige blir jag pressad. Av julhysterin och det gråa vädret. Av tvång och måsten. Men det kanske förändras. Till dess är jag en udda fågel som håller fast vid att inte köpa julklappar, äta julmat eller titta på Kalle Anka.
Så jobbar vi med nyheter