Flera miljoner barn växer upp i fattigdom i nedslitna bostadsområden i Storbritannien, många av dem utan att kunna äta sig mätta. I Rwanda vandrar nyrika affärsmän genom områden med nybyggda höghus och hotellpalats. Två bilder från samma planet, två tecken på en värld i förändring. Händelseutvecklingen de senaste decennierna har på många sätt varit svindlande och forskarna delar inte längre in världen i u- och i-länder enligt klassiskt mönster.
Enligt Världsbankens siffror lever cirka 1,3 miljarder människor i världen i extrem fattigdom, med mindre än motsvarande 1,25 amerikanska dollar per dag att röra sig med. Det är en halvering av antalet fattiga jämfört med tjugofem år tidigare, då organisationen började göra liknande mätningar.
Samtidigt, i den andra änden, visar en årlig undersökning att antalet dollarmiljonärer i världen ökat till över elva miljoner, vilket är en ny rekordnivå.
Men utvecklingen har varit ojämn och klyftorna mellan de allra rikaste och de allra fattigaste har samtidigt ökat. Hans Rosling, Uppsalabo och världskänd professor i internationell hälsa, konstaterar att statistiken trots allt pekar på en övertygande trend.
– Andelen fattiga på jorden har tveklöst minskat, men om antalet fattiga minskat är en annan sak eftersom jordens befolkning hela tiden ökar. Sedan måste man tänka på att det inte handlar om några exakta uppskattningar och att det finns en eftersläpning på flera år i de här undersökningarna, säger han.
De globala förändringarna har varit så dramatiska att gemene man i Sverige inte hängt med i utvecklingen, menar Hans Rosling. Vid en enkät som gjordes i vintras svarade bara fem procent alla rätt på frågorna om tillståndet i länder som Vietnam, Tanzania och Bangladesh. De flesta har en alltför negativ världsbild och har inte fångat upp de framsteg som ägt rum på många håll.
– Jag blev närmast chockad över svaren. Riksdagsledamöter, företagare och journalister och folk i allmänhet har inte kunskap om det här. Ju större perspektiven blir ut mot världen, desto mer handlar våra uppfattningar om ideologi och känsla och desto mindre om fakta, säger han.
Hans Rosling, ryktbar för att vända upp och ned på begreppen och slå hål på myter, beskylls ibland för att ha en överdrivet optimistisk bild av läget i världen. Det vill han inte kännas vid.
– Jag är ingen optimist. 1,5 miljarder människor lever under ett groteskt lidande, men jag konstaterar samtidigt att världen blivit bättre. Vi måste kunna ändra vår världsbild och hålla tre, fyra olika saker i huvudet samtidigt, säger han.
Fattiga och rika – de som har och de som inte har. I slutändan går det mesta tillbaka till den ojämlika fördelningen av världens samlade kassakista. I närmare 50 år har biståndet varit ett verktyg för att komma till rätta med en del av orättvisorna.
Per Knutsson, enhetschef på Sida, lyfter fram att flera av de av FN uppsatta Milleniemålen till 2015 sannolikt kommer att uppfyllas, bland annat det om en halvering av fattigdomen på jorden. Andra mål som satts upp för att förbättra livet för världens fattiga och stärka en hållbar utveckling handlar om att minska barnadödligheten och öka jämställdheten.
– Många betraktade först Milleniemålen som ännu ett påfund från FN, men vi kan nu konstatera att det på många sätt handlar om fantastiska framsteg. Visst har utvecklingen i Kina betytt mycket men det är inte hela historien, många av de mest utsatta länderna i den fattigaste delen av Afrika har också tagit stora kliv, säger han.
Per Knutsson anser att den stora uppgiften för biståndsarbetet nu är att knyta samman fattigdomsbekämpningen med klimatutmaningen.
– Insikten om planetens sårbarhet har kanske aldrig varit så stor, och det måste förstås få följder för givarländerna. Vi vet tillräckligt mycket om klimatförändringarnas påverkan och ser redan omställnings- och hållbarhetsfrågor som integrerade delar av arbete, säger han.
Hans Rosling är inte lika övertygad om klimathotets framtida genomslag.
– Jag får ibland intrycket av att detta överdrivs i prognoserna, i till exempel Afrika har det alltid förekommit klimatförändringar. Det sägs att de fattiga kommer drabbas värst, men det vet inte, titta bara på torkan i USA i år.
I stället för att styra biståndet till mer klimatåtgärder borde vi fokusera på att bekämpa fattigdomen direkt, säger han.