Längst in i det lilla växthuset står en azurblå trästol och väntar på sällskap. Omgiven av spirande vinrankor och vilt växande tomatplantor är det en oväntad lugn oas.
– Här sitter jag gärna och filosoferar, berättar designern Lina Börjesson, som tagit emot oss i sin charmiga 20-talsvilla i Sunnersta.
Men växthuset på baksidan har kommit till av en slump. Några vänner till familjen höll på att renovera hemmet, och skulle slänga en hög gamla fönster.
– Då tog vi dem, och så blev det ett växthus.
Vi har börjat med ett varv runt den prunkande trädgården, och får se det röda huset med vita knutar utifrån först. Det märks att familjen gärna spenderar mycket tid här ute. Hallonbuskarna dignar av röda bär, i trädgårdslandet finns både potatis och en bjässe till pepparrot, och i den forna sandlådan har barnen Ida, 11 år, och Ivar, 8 år, själva fått gå lös med planteringsglädjen. Hela familjen gillar att odla, men Lina Börjesson säger att det inte funnits någon särskild plan.
– Vi har bara låtit det växa.
Detsamma gäller själva huset. Vad som en gång var ett 30 kvadratmeter litet hus, när det byggdes 1924, har förvandlats till en rymlig familjevilla som växt fram i etapper runt de ursprungliga rummen.
– Det har gått från pytte-pytte till det här, i takt med att familjen växte, säger Lina Börjesson.
Renoveringarna har sambon Lars och hans far hållit i. Steg för steg har de byggt till och byggt ut. Till en av tillbyggnaderna använde de en gran som stod på tomten.
– Hur han höll på att snickra överallt! Några år har det verkligen varit byggarbetsplats här, det har jag nästan glömt nu, berättar Lina Börjesson, men säger att det nu får räcka med storrenoveringar för ett tag framöver.
Går man in i huset via verandan får man direkt syn på kakelugnen som står i hjärtat av hemmet. Den är flitigt använd till mysiga stunder.
– Vi har till och med haft korvgrillning där ibland, det tyckte barnens kompisar var jättekul.
Kakelugnen står mitt i det ursprungliga huset, som bestod av 30 kvadratmeter uppdelat på två våningar. De knarrande trägolven har målats om, men än går det att se hur dagens öppna rum en gång var flera mindre.
– När det byggdes var det två familjer som delade på det här, det är otroligt.
Blandningen av gammalt och nytt går igen även i inredningen. Lina Börjesson går gärna runt på loppmarknader, och hemmet är fullt av både loppisfynd och arvegods.
– Ibland blir man jättetrött på allt gammalt, så det är kul att kunna blanda upp det lite.
I hallen samsas en av Lina Börjessons egna kreationer, en hopfällbar modern tolkning av en julbock, med en vit skänk ärvd från hennes mormors syster Gerda, från släkten i Värmland
– Den var nog ’shabby chic’ innan det begreppet ens fanns, säger Lina Börjesson och skrattar.
– Gerda målade den själv, och sedan har det skavts av här och var.
En gammal spis från husets barndom står kvar i köket.
– Den kokar vi gärna glögg på, säger Lina Börjesson, som gärna tar sig tid att sylta och safta, och får mycket användning av trädgårdens bärbuskar och äppelträd.
– Jag jobbar ju här hemma, så jag har tid för långkok och att pyssla med matlagning som tar tid.
Det märks. Kokböckerna tar upp en hel bokhylla, och när jag nämner det blir hon nästan förvånad själv över hur många de blivit över åren.
– Men jag gillar att läsa dem för att få inspiration.
Lina Börjesson är inte ensam om att gilla att skapa själv. På övervåningen har hela hallen gjorts om till pysselcentral, och den upphängda lila luftballongen gjord av papier maché och en halv mjölkkartong är inte den enda dekorationen i hemmet som skvallrar om att hennes barn också gillar att pyssla.
– Ja, de håller på hela tiden. De kommer hem med allt möjligt!
Medan vi är på besök kommer Ida och Ivar hem från första skoldagen. De visar gärna upp pysselverkstaden, som är himmelriket för små skapare. Flörtkulor, ritpennor, glitter och alla möjliga sorters material står uppstaplat i plastbackar.
– Men just nu gillar jag att hålla på med lera, säger elvaåriga Ida.
Bredvid finns allrummet, där familjen gärna kollar på gamla VHS-filmer eller spelar brädspel. Rummets väggar har en varm gul ton som Lars målade på 90-talet.
– Ibland får jag ett ryck och vill bara måla allt vitt, men det finns ju inte tid. Och håller man fast vid det så blir det ju rätt igen mellan varven, säger Lina Börjesson.
Hon pekar ut planerade projekt lite här och var där vi går i huset. I Ivars rum ska väggarna målas om, och Ida som gillar att dansa vill gärna ha en spegelvägg i sovrummet.
– Det är alltid halvfärdigt, säger hon och pillar lite på den gula vardagsrumsdörren som hittades på en möbelutförsäljning.
– Den här ska hakas av och slipas. Det finns kvar att göra i vartenda rum.