Och skolan är nu bäst i Uppsala på att nå betygsmålen.
Karin Malmberg hade arbetat i över 15 år som lärare innan hon vidareutbildade sig till specialpedagog. Viljan att jobba med de elever som har det tuffast att nå målen var ett lätt val.
- Jag har alltid brunnit för vissa saker. Som klasslärare såg jag hur viktigt det var med rätt ledarskap med en tydlig struktur i undervisningen och att man löser ett problem på olika sätt, beroende på vilken elev det handlar om, säger hon.
Hon är specialpedagog med övergripande ansvar för extraresurserna på skolan. Det innebär att hon handleder både lärare och har kontakt med elever som behöver stöd.
- Det övergripande ansvaret gör att man kan prioritera hjälpen på ett mer rättvist sätt än om det baseras på lärare och föräldrar som ber mest om resurser, menar Karin Malmberg.
Hon tycker att skolan måste bli bättre på att anpassa undervisningen till varje elev. När hon fick jobbet var det just individuella lösningar som efterfrågades.
- Vi har nioårig skolplikt i Sverige och då gäller det att satsa på resurser som ser till att eleverna kan lyckas, säger Karin Malmberg.
För snart ett år sedan kom hon till Björkvallsskolan i Björklinge, utanför Uppsala, en skola med elever från årskurs sex till nio. Skolan har, som många andra, tappat elever på grund av minskade elevkullar. Till skolstarten nu i höst började 320, för några år sedan var det nästan det dubbla antalet elever.
Annars har skolan mest positiva nyheter att glädja sig åt. Lisbeth Brandh Arvidson, rektor på Björkvallsskolan, tittar in lärarrummet där vi sitter och berättar med stolthet i rösten att 93,7 procent av niorna lämnade Björkvallsskolan i våras med minst godkänt betyg i samtliga ämnen, vilket är bäst i kommunen.
- Vi har en mycket engagerad personal. Och att arbeta mot tydliga mål skapar motivation och struktur hos eleverna, säger hon.
Några andra kännetecken för just den här skolan är att lärarna följer elevernas utveckling i en loggbok. På skolan finns också personal som ger eleverna möjlighet att jobba i kapp. Elevhälsoteamet träffas varje vecka och varje klass har en kamratstödjare för att motverka mobbing, för att ta några exempel.
På papperet ser det bra ut. Men vad händer med elever som känner sig värdelösa eller struntar i skolan när problemen hopar sig?
Karin Malmberg svarar att hon tror på varje barns inneboende förmåga, hur trassligt den än kan verka och agerar utifrån det. Och det behövs, för skolans värld är tuff. Särskilt i högstadiet händer det mycket hos eleverna. Puberteten kan skjuta i väg i rasande takt, så snabbt att tonåringen inte hinner med själv, ungdomar växer i omgångar, det kan vara stor skillnad i mognadsnivå i en och samma klass. En liten glad kille i femman som alltid gjorde sin läxa kan i nian plötsligt ha förvandlats till en finnig och tvär varelse som skolkar. Många elever är stressade över sitt skolarbete och de ökade kraven på att prestera.
Hur gör du för att få bra kontakt med elever som behöver extra stöd?
- För att lyckas med en elev på högstadiet måste du skapa goda relationer, annars tar de dig inte på allvar. Kan du nå dem på deras nivå, har du vunnit respekt och kan ge dem rimliga krav, för då förstår de att man bryr sig, säger Karin Malmberg.
Hennes erfarenhet är också att elever på högstadiet är mycket verbala.
- De är duktiga på att peka ut det som inte fungerar. Sen kommer jag med förslag på lösningar, för det har de inte alltid själva.
Karin Malmberg har märkt att det kan hjälpa att skissa upp ett slags "mindmap-karta" när elever behöver stöd i inlärningen, tappat motivationen eller skolkar. Tillsammans med eleven kartläggs vad som fungerar och inte fungerar med klassen, ämnet, lektioner, läxor, kamrater och lärare.
- Börjar man med att jobba metodiskt med vad eleven behöver för hjälp och dokumenterar insatserna, brukar det ge resultat, säger Karin Malmberg och fortsätter:
-Jag försöker verkligen lyssna på eleverna och lyfter fram det som är positivt. Många gånger hänger självkänsla och skolprestationen ihop.
Flera gånger under intervjun trycker Karin Malmberg på att det är lönlöst att komma med en färdig lösning och tro att det passar alla.
Men jobbar inte alla skolor på det här sättet?
- Nej, det tror jag inte. Men jag tror att en större flexibilitet från oss vuxna hjälper eleverna i deras inlärningssituation.
Karin Malmberg berättar om en elev som vägrade gå på vissa lektioner med skolk som följd.
- När vi satte oss ned och samtalade fann vi olika sätt att tackla problemet. Jag fick lov att föra informationen vidare till berörda. Han behövde få själva upplägget av undervisningen förändrad. Med små justeringar fick vi till en lösning så att han lättare hängde med.
Hon tar ett annat exempel. Senaste rönen inom specialpedagogik pekar på att lärare ska anpassa undervisningen för varje elev i klassrummet.
- Men det finns undantag. En del behöver gå ifrån klassrummet och få enskild undervisning, för att de mår bättre av det. Målet är sen att eleven ska fungera i helklass.
För en skoltrött elev är första åtgärden att sätta upp kortsiktiga mål, peppa och ge respons på varje litet framsteg.
- Vi är väldigt vaksamma på att ingen elev ska bli någon hemmasittare. Många gånger tror jag att en skolkare vill bli sedd.
Kan det inte vara skämmigt i den här åldern för en elev att ha en speciallösning för inlärning?
- Ja, men vi jobbar väldigt mycket med attityder. Alla ska få vara olika, för alla har olika förutsättningar och behov, säger Karin Malmberg.