Ett exempel värt att följa

Från en kraftig övervikt för nej till kärnkraften till ett stabilt ja till denna energikälla. På några år i början av detta sekel skedde en närmast total omsvängning i den brittiska befolkningens syn på kärnkraften. Hur kom det sig?
- Mr Putin har haft ett mycket stort inflytande på den brittiska opinionen, svarar Graham Mather. Han är verserad, vänlig och talar en mycket elegant och vacker engelska. Ordförande i tankesmedjan European Policy Forum, och med en bakgrund som ledamot för de konservativa i Europaparlamentet.
Han är i Sverige på inbjudan av den socialdemokratiska Arenagruppen och presenterar en färsk rapport om hur den brittiska New Labour-regeringen svängde i kärnkraftsfrågan - sedan dåvarande premiärministern Tony Blair frankt deklarerat: - Jag har ändrat mig.

Det handlar om att "fylla gapet" i energiförsörjningen, närmare bestämt det gap som tenderar att vidgas i samma takt som gas- och oljefälten i Nordsjön sinar. I begynnelsen var tanken i det kärnkraftsnegativa New Labour att de förnybara energikällorna skulle klara biffen. Men så tredubblades energipriserna och allmänheten började bli alltmer skeptisk till om det skulle räcka med de förnybara energikällorna.
Lägg till det frågan om "Energy security", som Graham Mather talar mycket om. Det tar en stund innan jag inser att den exakta översättningen av termen är "leveranssäkerhet" snarare än "energisäkerhet". Och det är där Ryssland och Putin kommer in i bilden. De rysk-ukrainska gaskrigen och Rysslands ogenerade ambition att utnyttja sina energiresurser som ett utrikespolitiskt vapen har fått britterna att dra öronen åt sig.
Så nu kommer det att uppföras 10-12 av den nya generationens kärnkraftverk i Storbritannien. De bägge stora partierna är överens.

Hur det ser ut i Sverige vet vi. Även här tränger sig verkligheten på. Kärnkraftsmotståndet har sett sina bästa dagar. Men det går irriterande långsamt. Som Per Åhlström, socialdemokrat (och energidebattör sedan 1970-talet) påpekade slutar de svenska myndigheternas planeringshorisont 2020. Men reaktorerna åldras och vi måste fatta beslut om hur de ska ersättas under de närmaste åren. Reaktorer tar lång tid att bygga.
Det behövs ett samlat och energiskt grepp om energipolitiken. Dagens förströddhet duger inte.

.