Ett dödligt hot mot fotbollen
Men helt avgörande är något annat. Det är fotbollsvåldet - som solkar ner och tänder av. Bakom står s k supportrar med sina hjärndöda ramsor om att "hata" det aktuella motståndarlaget, vars spelare och anhängare är "horor".
Det är helt enkelt för trist, närmast förödmjukande, att behöva uppleva hur en liten klick kidnappar och förstör vad som borde vara en festlig idrottsupplevelse där fotbollen dominerar - och inte huliganerna, som påstår sig "älska"sitt lag men i verkligheten med robotaktig förutsägbarhet förstör både för laget och för alla andra.
Inte minst störs jag av att fotbollen själv inte verkar ta detta problem på fullt allvar. Den s k debatt som regelmässigt uppstår efter de tätt duggande skandalerna är rituell som en menuett, men oändligt mycket mer tungfotad.
Från klubbarna kommer klädsamma avståndstaganden, men inte särskilt mycket mer. Supporterföreningarna klagar över att de blir "provocerade" - av polisen eller av vad som helst annat som eventuellt råkar finnas till hands att skylla på. Någonstans i skuggorna anar man de flinande figurerna i de s k firmorna, den hårda kärnan bland supportrarna, de som verkar rycka i trådarna, organiserar slagsmålen och hoten och trakasserierna mot spelare som "svikit" och bytt klubb med mera, med mera.
Möjligen finns det ett nytt inslag att notera efter den senaste skandalen, derbymatchen mellan AIK och Hammarby i veckan. Då ställde sig två AIK-spelare upp och solidariserade sig med "fansen" - som slängt mynt, cigarrettändare och annat mot en Hammarby-spelare. En av AIK:arna skulle "aldrig ta avstånd från fansen", den andre tackade rent av "fansen" för att de tvingat fram spelavbrottet och givit AIK möjligheten att kvittera ...
När klubbarna tar fotbollsvåldet, detta dödliga hot mot fotbollen på allvar och börjar bekämpa det på riktigt kan jag tänka mig att komma tillbaka.
Så jobbar vi med nyheter