Efter turbulensen uttalade universitetets styrelse, konsistoriet, sitt förtroende för rektor Eva Åkesson. Samtidigt beslutade konsistoriet att Eva Åkesson skulle ta fram ett förslag för hur förtroendeklyftan inom universitetet skulle överbryggas och löpande rapportera om arbetet. Enligt konsistoriets ordförande, Carola Lemne, fortsatte de rapporterna fram till årsskiftet, men i dag anser man att det inte behövs längre.
Vad innebar förslaget, som rektor skulle ta fram, rent konkret?
– Det var ett ambitiöst program med coachning i ledningsgruppen, både som grupp och individuellt, med mentorskap och ledarskapsövningar, säger Carola Lemne.
De som har velat uttala sig säger att samarbetet nu fungerar bra. Men vad som egentligen låg bakom ledningskrisen är det också nu svårt att få något grepp om. Och det är oklart om det är konkreta förändringar i rektorns arbete eller det faktum att de mest framträdande kritikerna, vicerektorerna, nu har bytts ut, som gör att det fungerar.
Handlade det om personkemi eller var det något i själva ledningsarbetet som inte fungerade?
– En förtroendekris handlar aldrig bara om personkemi. Men jag ville inte kommentera det då och jag har ingen anledning att gå tillbaka och rota i det nu. Vi jobbar nu med hur vi leder universitetet tillsammans. Och alla måste förstå sina roller och jobba med dem, säger Carola Lemne.
Mer än så vill hon inte säga om själva ledningskrisen. Men hon säger också att det kan ha kommit en del gott ur den här processen.
– Förståelsen har ökat för att man måste diskutera också ledningsfrågor och inte bara akademiska frågor. Det är inget enkelt ledningsuppdrag inom akademien, på alla nivåer, och det kräver eftertanke. Ofta har man en tendens att välja den främsta experten som ledare. Men duktiga forskare är inte automatiskt bra ledare, säger Carola Lemne.
Per Sundman, ordförande i Saco-S-rådet vid universitetet, har också intryck av att samarbetet inom universitetets ledning nu fungerar bra.
– Till viss del tror jag att det har att göra med att rektor tog kritiken på allvar. Hon har vinnlagt sig om att vara lyssnande, säger han.
I vilken mån som det gjorts några aktiva försök att nå försoning med de tidigare vicerektorerna och andra som varit mest uttalade i sin kritik mot rektorn är oklart. Ingen av de tidigare vicerektorerna vill i dag uttala sig för UNT. Och ingen av dem som nu sitter i ledningen har heller velat säga hur utsträckt handen har varit mot dem som varit kritiska.
– Vi har haft ett stort antal samtal i många olika konstellationer. De som nu ingår i den akademiska ledningen samarbetar bra, och det det har i dag ingen betydelse vilken uppfattning man hade för ett år sedan. Dialogen är bred och det har aldrig handlat om att man inte får tycka olika, säger Anders Malmberg, prorektor som genom hela krisen stöttat Eva Åkesson.
Han säger också att effekten på universitetet som helhet inte har varit så stor.
– Det här är något som främst berört oss som arbetar i och nära universitetsledningen. Det har inte någonsin påverkat verksamheten ute i det breda och decentraliserade universitetet. Verksamheten har rullat på och det går nu väldigt bra för universitetet. Forskningsanslagen ökar, det är högt söktryck på utbildningarna, vi har gjort en del spektakulära rekryteringar och universitetet klättrar på rankinglistorna, säger Anders Malmberg.
Efter att Eva Åkesson fick förnyat förtroende har universitetsdirektören Ann Fust lämnat universitetet för ett jobb på Vetenskapsrådet. Är man konspiratoriskt lagd skulle man kunna se ett samband. Men Ann Fust själv förnekar bestämt att ledningskrisen skulle ha något med hennes sorti att göra.
– Jag har fått ett intressant och spännande jobb. Och det var efter stor tvekan som jag bestämde mig. Jag trivdes bra på universitetet, men jag är 61 år och jag får bara en chans till i livet att pröva något nytt, säger Ann Fust.
Fotnot: Eva Åkesson har inte velat ställa upp på en intervju för att prata om efterspelet till ledningskrisen.