Varför har vi så stort behov av skräck?
– Ett svar är att vi lever i en osäker värld med ständiga rapporter om krig, terrordåd, etnisk rensning, mord och katastrofer. Det skapar oro. Skräcken blir ett sätt att närma sig det som händer. Vi kan kontrollera och lära oss att hantera vår rädsla genom att klä ut oss till zombies eller till skräckinjagande figurer på exempelvis halloween. Men vi har alltid levt i en osäker värld. Därför har människan alltid haft olika tekniker för att hantera sina rädslor.
Så dagens intresse för skräck är inget nytt?
– Nej. Vi brottas ständigt med existentiella frågor som var vi kommer i från, om någon har skapat oss, vad som händer efter döden. Det finns inom alla kulturer. Längre tillbaka var vilda och farliga djur ett stort hot och det var kring dem som rädslan kretsade, då klädde man ut sig i björn-, eller vargdräkt för att hantera sin skräck. Det är bara formerna som varierar över tid.
Idag är det zombies, men var är hotet. Det finns ju inga zombies på riktigt?
– De fyller en funktion när du är i en situation som du inte riktigt behärskar, där du behöver en sorts förklaring som du inte kan få. Då behövs något annat att ta till.
Som vadå?
– I vardagen kan det vara de tiggare som vi ser på våra gator, missbrukare eller människor som avviker på något annat sätt. De som inte är som de flesta andra. Om det händer saker som vi inte riktigt har svaret på så säger vi ofta att det nog beror på dem, på samma sätt som man sade om skogsrå och vättar förr.
Hänger tomtar och troll ihop med zombies och häxor?
– Allt hänger ihop i ett sorts troskomplex. Från början var tomtar, vättar och troll inte onda. Det var kristendomen som demoniserade dom för att folk skulle tro på gud i stället. I den folkliga föreställningsvärlden var de komplicerade väsen som det gick att förhandla med. På så sätt kunde en skogsarbetare som jobbade ensam skapa en sorts trygghet om han gjorde rätt saker mot troll och vättar. Föreställningarna har gjort att människor kunnat få ett sorts svar på saker som inte gått att förklara. Jag har träffat människor som säger att de vet att de inte är ensamma när de är i skogen, att det finns något annat där.
Ska vi rentav uppmuntra våra barn till att uppleva lite skräck?
– Ja. Det kan vara bra för barn att kunna få skapa situationer med rädsla. Om man får skrämmas så lär man sig att man kommer ut på andra sidan trots att det är hemskt. För en tid sedan satt jag på tåget och läste en halloweenkatalog med en massa förfärliga figurer i. En 4-årig flicka intill fick se katalogen men blev inte alls rädd när hon såg maskerna. Hennes bror hade klätt ut sig till spöke så hon visste att det inte var något farligt, att det fanns en tillvaro bortom spöket. Även vi vuxna behöver utsätta oss för situationer vi tycker är otäcka för att avdramatisera dom.
Vilken plats i det här har de clowner som dykt upp på senare tid och skrämmer livet ur barn?
– Personligen tror jag inte att clownerna existerar. Den finns bara i barnens föreställningsvärld och är berättelser av samma slag som förekom under häxprocesserna på 1600-talet. Alla visste innerst inne att det inte gick att ta en kvast och flyga till Blåkulla men det var bra berättelser av samma slag som clownberättelserna
Men det finns ju vittnesmål ?
– Men har det verkligen hänt? Känner du någon som sett dem? Clownen är en gränsfigur som man inte riktigt vet var man har. Det går inte att artbestämma honom. Men han passar bra in i en orolig tid.