Martin Björck sitter i en av etikprövningsnämnderna. Där har det funnits snabbspår för att kunna hantera covidforskning skyndsamt.
I söndags kunde UNT berätta om spelet bakom en coronarelaterad forskningstudie som utreds av åklagare eftersom de saknar nödvändiga etiska tillstånd. Huvudpersoner i det forskardrama som pågått bakom kulisserna är professorerna Björn Olsen och Åke Lundkvist på ena sidan, och docent Erik Salaneck på andra.
Studien accepterades av Björn Olsen som redaktör på mindre än 24 timmar från att han fått manuset av Åke Lundkvist. Det är minst sagt i ögonfallande eftersom artikeln på den tiden ska ha hunnit bli granskad av utomstående forskare.
Det menar två Uppsalaprofessorer med stor erfarenhet av etikärenden som UNT talat med om söndagens avslöjande.
Martin Björck är professor emeritus i kärlkirurgi, chefredaktör för en vetenskaplig tidskrift och mångårigt engagerad i etikfrågor.
Han framhåller att forskningen i det här fallet inte verkar vara felaktig, att informationen behövdes och att det var bråttom.
Men det räcker inte för att motivera genvägar genom de etiska systemen, menar Martin Björck, som är ledamot i en av de etikprövningsnämnder som finns. Redan i mars 2020 startades ett snabbspår som gav förtur åt etikansökningar om covidforskning.
– Så att säga att man inte skulle kunna söka om etiktillstånd för att det var för bråttom, det är inget argument som håller, säger Martin Björck.
Att artikeln skulle ha kunnat granskas av utomstående forskare på mindre än 24 timmar håller han för helt osannolikt. Även om korrespondensen mellan granskare och utgivare skulle vara minimal så tar ärendet sin tid.
– Jag är själv chefredaktör för en tidskrift och har varit stolt när vi klarat processen på tre till fyra veckor. Men är det ett enkelt arbete med en enda granskning, så skulle man möjligen kunna klara det på en vecka. Fortare än så skulle vara världshistoriskt.
Martin Björck har en uppmaning till redaktören Björn Olsen.
– Publicera hela korrespondens mellan granskarna, författarna och honom själv så att alla kan se.
Innan det färdiga manuset skickades in bad Åke Lundkvist redaktören Björn Olsen att acceptera artikeln per omgående. Det här bryter mot publiceringsetiken, menar Martin Björck.
– Som redaktör får man inte ha jäv till författarna. Deras korrespondens är väldigt bestickande.
Även professor Lena Claesson-Welsh, professor i medicinsk biokemi vid Uppsala universitet och medlem av Kungliga Vetenskapsakademin, reagerar på den snabba processen. Men den kan ha varit möjlig, tror hon.
– Hela processen, med granskning och redaktörens bedömning brukar ju ta en månad, minst. Nu tar det en dag. Men i och med att det var så viktigt med snabba resultat just då och att det är en lättläst artikel, så kanske det kan ha gått. Det händer ibland, framför allt i tidskrifter som inte har ett gott renommé, säger hon.
Artikeln är enkel i sin form och svarar helt enkelt ja på frågan om det här snabbtestet av antikroppar fungerar.
– Just den tiden när det här gjordes, då behövdes ju de här redskapen. Det var väldigt viktig information i det läget och det var bra att det kom ut snabbt. Att informationen setts som viktig ser man ju i och med att så många läst den, säger Lena Claesson-Welsh.
Men det motiverar inte att principer rundas. Under pandemin har det gjorts mycket forskning om covid-19 där det gått för fort, resultatet blivit dåligt och studier har fått dras tillbaka, framhåller hon.
– Det visar att rutinerna måste vara på plats.
Lena Claesson-Welsh, professor i medicinsk biokemi, reagerar på det som sägs om möjligheten att dra tillbaka en artikel, i dokumenten som UNT läst. "Det ser inte bra ut, så är det bara".
När Erik Salaneck, en av forskarna bakom studien, i oktober 2020 ville att studien skulle återkallas eftersom han misstänkte etikbrott, svarar utgivaren Björn Olsen att "det är det värsta ni kan göra". Åke Lundkvist anför att det inte skulle vara görligt.
Deras inställning får Lena Claesson-Welsh att reagera.
– Det ser inte bra ut. Att dra tillbaka är inget ovanligt, även om det inte är ett lätt beslut. För man kommer att få stå till svars för de fel man gjort. Men att säga att det inte går att dra tillbaka, det stämmer ju inte.
Mest utsatta i den här historien är dock doktoranderna som hamnat i kläm mellan namnkunniga forskare, menar Lena Claesson-Welsh.
– Jag känner för dem. Det är synd om dem och jag hoppas att de får stöd.
Både hon och Martin Björck reagerar på språkbruket i dokumenten, forskare emellan. Att å ena sidan fara med "väldigt nedsättande språkbruk" om Folkhälsomyndigheten och kollegor, men å andra sidan inte följa lagarna själva är ett självmål, menar Martin Björck.
Åke Lundkvist och Björn Olsen borde ha förstått att de satte förtroendet för forskningen på spel, tycker han.
– Istället gör de dubbelfel. De gör ett misstag som inte söker etiskt tillstånd och sedan väljer de att mörka det.
Uppsala universitet behöver gå till botten med konflikten, menar Martin Björck.
– Det är viktigt att universitetet agerar mot dem som inte följer etiska lagar och regelverk. Det bör bli disciplinära åtgärder här, även om universitetet måste avvakta den juridiska processen.