Skuggsamhället
51-årige Maksim Teras är sedan början av november hemlös. En månad fick han plötsligt ingen lön från företaget han jobbade på och kunde då inte betala hyran.
– Här verkar lagen tillåta det. Jag har inte fått någon hjälp att få ut min lön. Myndigheterna hjälper de som äger företagen, inte arbetarna, anser han.
Har du försökt få hjälp?
– Ja, men ingen lyssnar.
Maksim Teras är från Estland, men har jobbat som lastbilschaufför och snickare i flera europeiska länder, däribland Finland, Tyskland, Norge och Nederländerna. För sex år sedan kom han till Sverige. När hans mamma dog kände han inte längre att det fanns något kvar i Estland för honom.
– Jag hade hört både bra och dåligt om Sverige. När jag kom hit fick jag först ett svartjobb som snickare. Jag bodde i en källare i Jordbro utanför Stockholm. Vi var nio personer som bodde där, alla var från andra länder än Sverige.
Källaren hade kök, toalett och ett rum. Maksim bodde, precis som de övriga, på en madrass på golvet vilket han betalade 2 500 kronor i månaden för. Svartjobbet blev sedan ett vitt jobb, säger han. Han skaffade personnummer och bankkonto och tjänade vissa månader 20 000 kronor, andra 9 000 kronor.
– Vi jobbade åtta timmar om dagen. En del dagar längre än så, men sånt är livet.
Maksim Teras har jobbat på flera byggföretag i Sverige. På samtliga har cheferna kommit från Ryssland och länder i Östeuropa. På frågan om han är eller har varit med i något fackförbund skakar han på huvudet. Han har aldrig hört om någon av sina utländska kolleger som varit med i facket.
– Nej. Och ingen jag känner här har heller varit det. Det har aldrig varit någon som informerat om facket eller vad som gäller. Jag har förstått det som att man inte får vara med i facket om man tjänar så lite som jag gör.
Det har Maksim Teras missförstått. Alla som jobbar i Sverige har rätt att gå med i ett fackförbund och den som är med i facket har då rätt till en viss lön. Är man däremot inte med i facket och det företag man jobbar på inte är anslutet till kollektivavtalet står man i mångt och mycket utanför det svenska systemet. Man kan då få hur låg lön som helst och facket har ingen insyn alls i ens arbetssituation. Det är situationen för väldigt många utländska arbetare i Sverige, har Riksrevisionen konstaterat i en rapport där man granskat statens insatser mot arbetskraftsexploatering.
Vi träffar Maksim på värmestugan Grottan i Uppsala, dit han ofta kommer eftersom han blir så vänligt mottagen där. Natten tillbringade han i en kyrka i Stockholm. Vart Maksim ska ta vägen kommande nätter vet han inte. Hittar han inget ställe försöker han sova på tåget mellan Uppsala och Stockholm eller mellan Stockholm och Södertälje. Men att åka tillbaka till Estland är inget han överväger.
– Jag blev bestulen på mitt ID-kort på centralen i Stockholm och nu behöver jag hjälp från Skatteverket att få ett nytt. Efter det ska jag fixa ett nytt jobb, det finns många jobb i byggbranschen.
Allt Maksim Teras äger finns i den röda kassen som han bär med sig. Det här är inte första gången han står utan bostad. För ett par år sedan levde han som hemlös i ett halvår.
– Det finns massor av människor i min situation. Gatorna är fulla med personer som inte får hjälp. Många av dem är svenskar som har byggt upp det här landet.