Eritrea ofriast i världen

Det är dessvärre ingen nyhet att Eritrea är sämst i världen på pressfrihet, rent av sämre än Nordkorea, Burma och Turkmenistan. Redan för två år sedan drog Reportrar utan gränser samma slutsats. Sedan kriget med Etiopien 1998 har landet styrts enligt militärlagar. Vem som helst kan när som helst kallas in till armén och att lämna landet är i princip förbjudet. Det är regimens paranoida världsbild som ytterst är förklaringen till att den svenske medborgaren och journalisten Dawit Isaak nu suttit fängslad i snart åtta år, utan rättegång och utan att ens anklagas för något.
Eritrea åtnjöt länge en viss välvilja internationellt - också i Sverige. Världen såg med sympati på Eritreas återupprättade oberoende från
Etiopien 1993. Det fanns förhoppningar om en demokratisk utveckling och president Clinton framhöll Eritrea som ett lovande afrikanskt exempel.
Det var inte nödvändigtvis fel - den gången. Men sedan dess har regimen låst in sig i en belägringsmentalitet som till synes utesluter varje eftergift för humaniteten - eller för verkligheten. Den dystra sanningen är nog också att den tidigare välviljan mot regimen i Asmara bidrog till att den svenska opinionen reagerade sent på behandlingen av Dawit Isaak. Några frågor ställdes i riksdagen, några fristående debattörer engagerade sig. Bland dem som reagerade tidigt intar Svenska journalistförbundet och den liberalt förankrade biståndsorganisationen SILC en hedrande särställning.

Trettio svenska chefredaktörer skrev ett gemensamt upprop (infört i UNT 27 oktober 2007). Nu har de fyra Stockholmstidningarnas chefredaktörer inlett en namninsamlingskampanj som kompletteras med en intensiv bevakning av olika uttryck för den eritreanska diktaturen. I går berättade DN om eritreanskan Tsega som riskerar tvångsutvisning till nya övergrepp utöver dem som redan drabbat henne och hennes familj.
Trycket växer och Eritreas ambassadör i Stockholm är uppenbarligen starkt besvärad. Den tysta diplomati som inte gett något resultat under åtta år måste nu avlösas av ett synligt tryck på rätt politisk nivå - den högsta. Statsministern och utrikesministern måste agera personligen och det svenska ordförandeskapet i EU måste utnyttjas.
För att skriva på namninsamlingen kan man gå in på till exempel
dn.se/freedawit.