Den här arbetsdagen avverkade åklagaren Helena Estelle nio rättegångar som ingick i snabbspåret.
Det är torsdag i Uppsala tingsrätt och som alla andra torsdagar är två salar reserverade enkom för snabbspåret, den nya metod som domstolen använder för att slussa igenom mängder av enklare brottmål.
Utanför en av rättssalarna sitter åklagaren Helena Estelle med en pärm i famnen. Hon har avverkat dagens första mål, en stöld, och nu är det paus innan nästa rättegång i snabbspåret. När dagen är slut kommer hon att ha suttit på nio förhandlingar.
– Vi ska se vad det blir nu, säger hon och bläddrar i pärmen. Jo, det är rattfylleri.
Ärendet ropas upp och en man vi kan kalla Erik bänkar sig i den lilla rättssalen. Han är i 40-årsåldern, klädd i en blå tröja, bär glasögon och ser välvårdad ut.
Under förhöret berättar Erik att han efter att ha druckit några glas vin satte sig i bilen för att leta efter sin tonårige son. Han körde inte långt innan han stoppades av polisen och alkoholmätaren visade att gränsen för grovt rattfylleri var passerad.
Varje torsdag är två salar i Uppsala tingsrätt vikta enbart åt mål som ingår i snabbspåret.
Åklagaren konstaterar att han fem år tidigare dömts för grovt rattfylleri och att mycket talar för fängelse. Men rätten ska ändå överväga om Erik kan vara lämplig för exempelvis samhällstjänst och han ombeds därför att berätta om sin livssituation.
– Jag har gått igenom en svår tid och vill lämna allt bakom mig, säger Erik.
Ungefär 40 procent av brottmålen i Uppsala tingsrätt hanteras numera i snabbspåret.
Han är nära att börja gråta och rösten stockar sig i halsen.
– Jag vill ur det hål jag hamnat i. Jag har varit arbetslös ett tag men har ett jobb på gång. Fast blir det fängelse rasar allt för mig.
Det är dags för rätten att fastställa domen och alla skickas ut ur salen. Efter en kort paus återupptas målet och domaren Nils Pålbrant tar till orda. Erik sitter spikrak i ryggen och sväljer nervöst.
"Jag hoppas du får hjälp så vi slipper se dig här igen", sa Nils Pålbrant, rådman i Uppsala tingsrätt, till "Erik" när han för andra gången dömdes för rattfylleri.
– Domen blir skyddstillsyn och samhällstjänst, säger Nils Pålbrant.
En djup suck av lättnad hörs från Erik.
– Du får sluta med det där. Jag hoppas du får hjälp så vi slipper se dig här igen, tillägger domaren.
Vid grovt rattfylleri brukar straffet bli fängelse.
Rättegången har pågått 16 minuter och är nu över. Erik lämnar rättssalen med tårarna rinnande och fortsätter ut genom foajén, gråtande men överlycklig. Några dagar senare talar UNT med Erik som är glad att hans ärende hamnade i snabbspåret. Från brott till dom tog det knappt två månader och det gick bara nio dagar mellan åtal och dom.
– Det är stor skillnad jämfört med att gå och vänta på rättegången i något år. Det är otroligt bra att det gick så fort, nu ska jag komma vidare med mitt liv, säger Erik.