Peter iklädd ebolaskyddskläder under arbetet med ebolaepidemin i Monrovia 2014.
Peter Moberger ringer upp mellan två operationer. I vanlig ordning är det en arbetsdag med högt tempo.
– Jag tycker om det, det är stimulerande att ha mycket att göra, säger Peter.
Som allmänläkare på avdelningen för kirurgisk akutvård och trauma (KAVA) vid Akademiska sjukhuset ägnar han dagarna åt antingen ronder, akutoperationer eller jourer. Men i höst väntar nya rutiner.
Från och med första augusti är Peter Moberger ny ordförande för Läkare utan gränser i Sverige. I ett år framåt ska han ansvara för styrelsearbetet och representera den svenska grenen av organisationen internationellt och i Sverige.
– Jag har tagit tjänstledigt inför hösten så att jag kan fokusera helt på ordförandeskapet. Jag vill inte ha annat som begränsar mig i början.
Peter Moberger kommer ursprungligen från Söderhamn men har bott i Uppsala sedan han fick fast tjänst på Akademiska sjukhuset för sju år sedan. I Läkare utan gränser har han dock varit engagerad sedan 2004, vilket har inneburit många fältuppdrag som allmänläkare och kirurg.
Bland meriterna finns fältarbete i Sudan, Somalia, Sydsudan, Centralafrikanska republiken, Kongo-Kinshasa och Irak. Mellan 2014 och 2016 arbetade han dessutom som läkare i Liberia medan ebolaepidemin härjade i stora delar av Afrika.
– Jag försöker ta mig ut i fält en gång per år. Ibland passar det att jag åker iväg under semestern, berättar Peter.
Läkare utan gränser erbjuder katastrofhjälp till människor som drabbats av väpnade konflikter, kriser, epidemier, naturkatastrofer eller som saknar sjukvård på grund av geografisk eller social isolering. Peter betonar att majoriteten av de anställda i varje område är lokal vårdpersonal, men att utomstående personal kompletterar arbetet.
– I fält får jag som kirurg ibland även fungera som både gynekolog och ortoped. Det är krav på att kunna jobba brett och med begränsade resurser. Det är inspirerande.
I fält möter Peter andra typer av skador än vad som hör till vanligheterna i Uppsala. Konfliktrelaterade skador, trauman och brännskador har gett honom erfarenheter som format den världssyn han har, men vissa som han gärna hade sluppit.
– Det tar extra hårt när barn blir skadade. Under striderna i Irak 2017 fick jag se konsekvenserna av urskillningslöst våld, bombningar och raketer.
Peter Moberger berättar att han fått hitta sätt att stå ut med de tuffa upplevelserna.
– Så länge det känns att man gör skillnad går det att hantera. Jag antar att jag drivs av att syssla med meningsfulla saker.
Nu ser Uppsalakirurgen fram emot att utveckla Läkare utan gränsers arbete i Sverige, bland annat genom att knyta organisationen närmare fältuppdragen och utnyttja resurserna bättre.
Han inleder sitt år som ordförande under en höst som fortsatt kommer att präglas av coronapandemin. Peter berättar att Läkare utan gränsers personal har haft svårt att ta sig in och ut över nationsgränser, men att det börjat lätta något. Han känner sig inte särskilt orolig inför det fortsatta arbetet som vårdpersonal under pandemin.
– Jag tror att dels mitt arbete under ebolaepidemin i Liberia, dels fältarbetet i sig, har förberett mig för att vara flexibel och kunna anpassa mig hela tiden. Jag har också fått lära mig att våga lita på den säkerhet som finns inom vården och det gör nog att jag upplever en smittsam sjukdom som mindre skrämmande, säger Peter Moberger.