Sebastian Tjäder vid sin A-traktor.
Lastbilen är en imponerade syn när den rullar in på parkeringen i Gränbystaden. Utvändigt en röd kaross i klassiskt snitt, invändigt fantasifullt utsmyckad med en hel samling wunderbaum i olika färger, röd led-belysning, och i fönstret "Fjuckby" skrivet med stora bokstäver på bilrutan.
Föraren, 16-åriga Sebastian Tjäder, manövrerar vant in sin epa-traktor i en tom parkeringsficka och klättrar ur hytten med ett leende.
Han ansluter sig till kompisen Alexander Hörnell, som väntar på parkeringen. Alexander har precis fyllt 18 och konstaterar med blandade känslor att han därmed är på väg bort från epa-kulturen.
– Jag har ju klarat teoriprovet, så snart blir det riktigt körkort, säger han.
Sebastian Tjäder och Alexander Hörnell har båda länge varit en del av epa-kulturen. För Alexander började det med ett motorintresse, men han drogs snart in i sammanhanget runt omkring.
Vi har stämt träff med Sebastian och Alexander på Gränbystadens parkering, en av de vanligaste mötesplatserna för motorburen ungdom i Uppsala.
Vad är det som lockar med epa-traktorer?
– Det är att man träffar andra som är det roliga egentligen. Man träffas och åker ute. Om man ska åka och bada och det är två mil, då tar det sin lilla stund. Bara det är ett äventyr, säger Sebastian Tjäder.
Alexander instämmer, och lyfter även motorintresset i sig.
– På fritiden är man med vänner, mekar. Man får ett väldigt fint sammanhang. Man pratar mycket med andra ungdomar som har epa när man står till exempel på parkeringen.
Gillar ni att meka?
– Det är livet. Det man lever för, säger Sebastian Tjäder med emfas.
– I stället för att vara på stan och ställa till djävulskap så står vi garage och mekar istället, säger Alexander.
Under tiden vi pratar rullar flera andra epa-traktorer in på parkeringen.
På parkeringen vid Gränbystaden är det vanligt att epa-ungdomar träffas, hänger och snackar om allt möjligt. Inte minst om varandras bilar.
Både Alexander och Sebastian har deltagit i många större epa-träffar, där folk från en radie om ungefär fem mil runt Uppsala letar sig in till parkeringarna i Gränbystaden exempelvis.
– Det blir ju en gemenskap med de som sköter sig när de kommer så där långt ifrån, säger Sebastian.
Kritiken som framförs mot epa-ungdomar målar däremot upp en annan bild av kulturen: Ungdomar som inte respekterar trafikregler, som spelar störande, hög musik, som skräpar ner och i allmänhet visar bristande hänsyn mot sin omgivning.
Alexander Hörnell och Sebastian Tjäder säger att även om detta beteende förekommer i viss mån så handlar det om en minoritet som förstör för alla andra.
– Det vi mest vill är att komma hit och umgås och titta på andras epa-traktorer, och prata och hänga. Men sen är det ju de som kommer och förstör och dricker och skräpar ner och sådant, säger Sebastian Tjäder.
På parkeringen vid Gränbystaden är det vanligt att epa-ungdomar träffas, hänger och snackar om allt möjligt. Inte minst om varandras bilar.
Är de i minoritet, de som inte sköter sig?
– Det är en droppe i havet. En procent.
Alexander fyller i:
– Det är det som är så tråkigt, för då får ju alla skiten för att en liten procent skräpar ner och buskör. Då tittar alla lite snett på en när man kommer med sin epa, säger han.
Han menar också att de ofta varit med om att de blir oskyldigt beskyllda i lägen när de inte gjort något.
– Man kan ju stå på en parkering och bara vilja snacka med sina vänner och ha lite trevligt. Sedan kommer det helt plötsligt en gubbe och börjar skälla på en, säger att man "härjat", fast då är det någon annan som levt om.
Sebastian Tjäder säger att känslan av frihet och självständighet är en av de bästa sakerna med att åka epa-traktor.
Tycker ni att folk i allmänhet visar hänsyn mot er?
– Det är varierande. Ibland är det folk som kommer fram och pratar och tycker det är kul att man åker epa och håller kulturen levande. Men sedan finns de som kollar snett på oss och tycker vi är dumma i huvudet, så är det ju, säger Sebastian Tjäder.