Där sjögräset är för tjockt går det inte att använda den cirka sex kvadratmeter stora flottens eldrivna utombordare. Så när Niklas Larsson och Andreas Johansson under onsdagseftermiddagens gassande sol tar sig fram i vattnen mellan Västgötaspången och Nybron får de ibland använda sina fiskeredskap för att komma någonvart.
Från flotten slänger de ut varsin lina med en stark magnet fäst i ena änden. Sedan får de hoppas på att magneten sitter fast tillräckligt väl för att de ska kunna dra sig fram.
– Det är bra träning och billigare än ett gymkort, säger Niklas Larsson samtidigt som han svingar sin magnet i högerhanden.
Han och Andreas Johansson har varit vänner sedan gymnasieåldern. När de i slutet av 2016 tittade på Youtube-videor om metalldetektorer såg de också några om magnetfiske. Nyfikenheten som då väcktes ledde till att de sommaren som följde startade Uppsala magnetfiskeförening.
– Vi två är de mest aktiva, men vi har några medlemmar till. Framöver vill vi anordna en prova på-dag för att locka fler personer att gå med, berättar Niklas Larsson.
Och nog finns det tillräckligt med skrot i Fyrisån för att sysselsätta fler magnetentusiaster. Tidigare i somras meddelade dessutom Uppsala kommun att magnetfiskeföreningen nu tar över uppdraget att städa i ån, något som tidigare gjorts av Uppsala dykklubb.
Beskedet fick kritik från dykarhåll. Bland annat trodde Peter Boivie, projektledare på Uppsala dykklubb, att magnetfiskarna inte skulle komma åt det skrot som sitter långt ner i dyn.
– Jag tror att det krävs en dykförening för att göra jobbet ordentligt, sade han då.
Från kommunens sida är ett av argumenten för skiftet att magnetfiskeföreningen till skillnad från dykklubben arbetar ideellt. Så när Niklas Larsson och Andreas Johansson under UNT:s besök bland annat drar upp två fällknivar, fem cyklar och åtskilliga cykellås ur ån kostar det inte kommunen mer än frakten för att forsla bort skrotet.
Men allt som kommer upp ur dyn är inte skräp. Andreas Johansson berättar att han en gång fick upp en dansk pilspets från 1500-talet i vattnet vid Saluhallen.
– Att få upp historiska saker är alltid spännande. I framtiden skulle vi gärna ha ett museum med några av de roliga grejer vi fått upp. Det är belöningen för det här arbetet – man vet aldrig vad man kan hitta, säger han entusiastiskt.