Ensamvargar men bara på jobbet
Trots att de har vitt skilda yrken har de en sak gemensamt. De är ensamarbetare men långt ifrån ensamvargar.
Malin Skillby jobbar hemifrån som översättare.
Foto: Annika af Klercker
I närheten av Eklundshof ligger en länga med låga trähus målade i starkt gult och grönt. Här har Helena Laukkanen sin ateljé.
När hon var nyutexaminerad från Konsthögskolan i Umeå träffade hon en äldre konstnär som varnade henne för yrket.
- Hon sa att jag hade gett mig in på ett tungt yrke eftersom det var så ensamt. Jag blev så provocerad av det och bestämde mig för att så behöver det inte vara, säger hon.
Efter examen hade hon en egen ateljé i Umeå. Att gå från gemenskapen på utbildningen till att vara helt själv var en stor kontrast och hon trivdes inte helt i sin nya situation. Snart flyttade hon till Uppsala och skaffade då en ateljé på Nannaskolan. Där hittade hon andra konstnärer som hon kände gemenskap med, och när skolan stängdes beslöt de sig för att hitta en gemensam lokal. De arbetar var och en på olika sätt och med olika projekt, men gör ibland gemensamma utställningar.
Blir någon gång störd av att dela ateljé med andra?
- Ja om jag gör något riktigt fult som jag inte hinner städa undan innan jag ska gå hem. Då står det där till allmän beskådan morgonen efter, säger Helena Laukkanen.
För första gången i sitt liv kan Helena Laukkanen försörja sig heltid som konstnär med hjälp av Uppsala Läns Landstings konstnärsstöd. Tidigare har hon tagit andra jobb vid sidan av sitt konstnärskap, men även då har hon valt arbeten med ensamansvar som till exempel nattvak inom vården.
- Det är väl en del av min personlighet att jag vill ha ansvar på det sättet, men någon ensamvarg är jag inte. Jag sitter gärna kaféer när jag arbetar eftersom jag gillar att ha människor omkring mig. Att vara konstnär innebär frihet, man väljer själv och man tar alla beslut på egen hand, men man behöver inte vara ensam.
MALIN SKILLBY
Malin Skillby är översättare och har sitt kontor i sin trerumslägenhet i Gränby. Här har hon bott med sin pojkvän i drygt ett år. Innan dess bodde hon med kompisar och hade sitt arbetsrum i vardagsrummet. Nu har ett eget kontor som är välordnat och prydligt. Det finns få fasta anställningar inom branschen, därför förberedde hon sig för en frilanstillvaro redan under utbildningen genom att starta eget. Hon har haft sitt företag i drygt två år, i början tog hon extrajobb för att kunna överleva men nu går verksamheten bra. I dag skulle hon antagligen tacka nej till en anställning.
- Jag vet att jag skulle må bättre som människa om jag hade kolleger, men mitt jobb är så roligt att jag inte skulle vilja byta det mot något annat. Den bästa med att vara frilans är att man kan variera sig genom att välja olika typer av jobb, säger Malin Skillby och visar stolt upp ett provexemplar av en barnbok om hajar som hon precis fått med posten.
Hon översätter allt från manualer till tv-program, filmer och hemsidor, medan man som anställd översättare oftast får jobba med en enda sak. En lösning skulle vara att dela kontor med andra som frilansar. Hon letar just nu efter en ledig kontorsplats, men problemet är att de flesta översättare hon har kontakt med jobbar i Stockholm.
Arbetsdisciplinen är det inga problem med när man sitter ensam, det är snarare så att det är lätt att sitta för länge, berättar Malin Skillby, men hon försöker hålla sig till kontorstider och börjar klockan åtta varje morgon. Det som är tungt med att inte ha några kolleger är när något går fel på jobbet, till exempel om någon kund bär sig illa åt. Då brukar hon ringa någon av sina gamla studiekamrater. Klassen bildade ett nätverk efter utbildningen, och flera av dem frilansar i dag. En gång i månaden träffas de även och äter middag tillsammans.
För att kompensera de ensamma dagarna så ser hon även till att träffa sina vänner åtminstone ett par gånger i veckan. Hennes jobb har lett till en viss personlighetsförändring.
- Jag har märkt att jag pratar mycket mer nu för tiden, säger hon.
TOMAS ÅHRBERG
Tomas Åhrberg från Uppsala har hittat rätt jobb. I snart ett år har han arbetat för ett åkeri där han kör både korta och långa turer. Just nu ägnar han dagarna åt att köra runt sopor i Stockholmsområdet, men han har även gjort långkörningar till Skåne och Småland. Tidigare jobbade han för ett bemanningsföretag och han har haft arbeten på olika lager, byggen och fabriker, men jobbet som lastbilschaufför är det som passar honom bäst.
- Jag gillar det, det är ingen som är beroende av mig och det är ingen som styr mig i mitt arbete, säger Tomas Åhrberg.
Han är en social person, men han tycker inte att avsaknaden av arbetskamrater är ett problem eftersom han ändå träffar människor under arbetsdagen när han lossar och lastar. Även under långkörningarna har han tid med en pratstund under sina raster. Ensamtiden på vägarna brukar han ägna åt att lyssna på radio
- Det blir mest P3 men den har blivit så dålig den senaste tiden så det har blivit en del annat också, säger han.
Sitter man ensam och kör hela dagarna så finns det även en del tid över till tankar, något som Tomas Åhrberg trivs med.
- Jag sitter och tänker på allt möjligt från vad man ska äta till funderingar över livet.
Så jobbar vi med nyheter