Nicole Towriss med chihuahuan Gucci till höger och Lilla My i famnen som är en prazský krysarík.
– Han skäller högt men han är gammal och tandlös, säger Nicole Towriss om sin högljudde chihuahua Gucci som hon bär runt på i lägenheten i Österbybruk.
På andra armen bär hon Lilla My, en prazský krysarík. Sovrummet är belamrat med dinosaurier i olika storlekar och färger och i ett hörn står en rosa himmelsäng.
– Sophia fick rummet, säger Nicole och pekar mot sängen som står intill soffan i vardagsrummet.
Nicole tillhör den nya gruppen fattiga som Stadsmissionen ringat in i sin nya fattigdomsrapport för 2023.
I rapporten har de mätt bland annat matfattigdomen i Sverige. Sedan förra året har de sett ett fördubblat antal besökare på de olika insatser de gör för att dela ut mat. Stadsmissionens matcentralers årsrapport för 2022 visar också att antalet ton mat som delades ut eller såldes i de sociala matbutikerna ökade med 67 procent sedan 2021. Under första halvåret 2023 ökade distributionen i den här typen av butiker med 51 procent första halvåret 2023 jämfört med samma period förra året.
– Hushåll som förut klarade sig, men levde på marginalen har nu blivit fattiga, berättar Johanna Rudmark Hagström som är socialchef vid Uppsala stadsmission.
Det är personer som har arbete, men inte klarar sig på lönen med de senaste årets prishöjningar på bland annat mat och boende. Bland dem är ensamstående föräldrar som Nicole en framträdande grupp. Ofta kan det vara att de inte kan jobba heltid för att de är ensamma om att ta hand om barnen.
Nicole har låtit sin dotter Sophia få sovrummet och sover själv i vardagsrummet.
– När man pratar om gruppen som arbetar men inte får det att gå ihop ekonomiskt tror många att den gruppen inte finns i Sverige. Men det gör den, så något måste göras för att inte Sverige ska bli ett land där man behöver ha två eller tre jobb för att försörja sig, säger Johanna Rudmark Hagström.
28-åriga Nicole Towriss bodde i Eriksberg och hade fast jobb på förskola när hon träffade sin dotter Sophias pappa för tre år sedan. När hon blev gravid sa hon upp sin hyresrätt för att flytta till en större lägenhet i Österbybruk tillsammans med pappan till hennes dotter.
– Saker förändrades mellan oss. Nu lever vi inte längre ihop.
Nicole lever nu och tar hand om sin dotter ensam i en liten lägenhet i Österbybruk. Hon hade gärna velat bo kvar i Uppsala, men har förlorat sin köplats och med det långa avståndet dit har hon inte kunnat ha kvar sitt gamla jobb.
Nicole Towriss får hjälp av sina föräldrar med barnkläder och skor, hon har Stadsmissionens matkasse och försöker på alla sätt få ekonomin att gå ihop som ensamstående mamma på studiemedel.
– Jag hinner inte både lämna och hämta och om jag jobbar deltid och ska betala för resorna fram och tillbaka så går inte ekonomin ihop, säger Nicole.
Hon sa upp sig under föräldraledigheten och har sedan Sophie började på förskolan gått på a-kassa och extrajobbat på en skola i närheten av där hon bor.
– Jag har lång erfarenhet av att jobba i förskolan men nu kräver alla förskolor att man ska ha en utbildning och det har inte jag, så jag får inga av de jobb jag söker.
Därför har hon nu börjat studera till barnskötare på distans. Med studiebidrag och studielån har hon 12 052 kronor i månaden att leva på. Hennes hyra ligger på 5 300 kronor och hon får för närvarande ett utökat bostadsbidrag för barnfamiljer på 3 920 kronor. När den tillfälliga utökningen försvinner kommer bidraget att ligga på 2 800 kronor. Varje vecka tar hon också emot en matkasse från Stadsmissionen.
Nicoles dotter Sophia är två år och älskar dinosaurier. Många av leksakerna och hennes kläder har Nicole fått eller köpt billigt i andra hand.
– Jag skäms inte över att jag är fattig utan tar emot den hjälp jag kan få. Mina föräldrar bidrar med vinterkläder och skor till min dotter. Sådant är dyrt och det har jag inte råd med själv. Alla kostnader som andra delar på är jag ensam om.
Värre än den ekonomiska stressen tycker hon den sociala stressen är i att vara ensamstående förälder.
– När oskyldiga människor skjuts kan jag inte låta bli att tänka på vem som ska ta hand om min dotter om något händer mig.
I oktober nästa år blir Nicole färdig med sin utbildning och har då stort hopp om att få ett jobb på en förskola så nära sin dotters förskola att det går ihop logistiskt.
Vid sidan av den hjälp Nicole får från sina föräldrar och från samhället i form av bidrag och matstöd, håller hon också utgifterna nere genom att vara delaktig i en föräldragrupp på Facebook.
– Min dotter älskar ju dinosaurier och jag hittade massor av kläder med dinosaurier på som såldes i den här gruppen. Kvinnan som sålde var också ensamstående och skrev att vi får hjälpas åt. Så det enda jag behövde betala var portot.