Ensamstående mamma: Viktigast med vettiga vuxna runt barnen
Som ensamstående har Britt-Inger Sundqvist adopterat två barn. Barnen har växt upp utan pappa och far i huset. Huvudsaken är att det finns vuxna runt barnen som är vettiga, säger Britt-Inger Sundqvist. I dag är barnen 13 respektive 22 år.
Foto: Staffan Claesson
Hon tycker att hennes pojkar under uppväxten hittat bra förebilder i många olika sammanhang: släkt och vänner, grannar, skolan och i föreningslivet.
Har de aldrig saknat en far?
- Både ja och nej. Den äldsta pojken önskade tidigt en bror, en katt och en far. Han fick allt utom en far.
- Jag har inte haft tid med en man. Att jobba och ta hand om två barn tar all tid. Och jag tycker själv att jag är och har alltid varit en väldigt bra mamma, säger Britt-Inger Sundqvist.
Hon berättar om hur den i dag äldste sonen som barn funderade över att inte ha någon pappa där hemma: "Den som växer upp med bara en mamma blir snällare mot flickor." Det var han övertygad om.
Och när någon av barnen blev arg på sin mamma kunde hon få höra: Jag förstår att det inte finns någon man som vill ha dig!
- I efterhand har barnen sagt till mig att de inte ville dela sin mamma med en man. Men visst, det idealiska hade varit att barnen också växt upp med en pappa, säger Britt-Inger Sundqvist.
Hon var inte orolig att adoptera på egen hand. Det var en lång process och under tiden hann hon träffa andra som adopterat som ensamstående. De gav henne styrka.
Har dina barn aldrig fått frågan av andra barn varför de inte hade någon pappa där hemma?
- Nej, inte vad jag vet, dom har aldrig sagt något till mig i alla fall. Däremot fick ett av barnen inte vara med och spela fotboll en gång därför att han var brun.
Vad gjorde du då?
- Jag gick ut till de andra pojkarna och sa att man kan se olika ut. Det finns bruna, svarta, vita och alla möjliga slags människor. Det är ungefär som en familj där det inte finns en pappa. Familjer kan se olika ut, det är ingenting konstigt, säger Britt-Inger Sundqvist.
Så jobbar vi med nyheter