I takt med att inströmningen av nyanlända har minskat har många kommuner som haft ensamkommande barn placerade i andra kommuner valt att flytta dessa till boenden i sin egen kommun. Det gör att barnen, som börjat skola och skaffat sig ett nätverk av kompisar på sin nya bostadsort, än en gång rycks upp ur sin hemmiljö.
Barnombudsmannen i Uppsala, Lisa Skiöld, är mycket kritisk till hanteringen.
– När barnen kommit hit och landat rycker vi upp dem utan att ha giltiga skäl. Forskning visar att de riskerar att bli återtraumatiserade när de har lyckats hantera de trauman som de tagit sig igenom, säger Lisa Skiöld.
Lisa Skiöld menar att det här dessutom blir en diskriminering att ensamkommande barn som regel placeras på hvb-hem.
– För svenska barn som inte har möjlighet att bo hemma i sin familj och inte har ett särskilt vårdbehov, har familjehem varit praxis. Nu har man bestämt en annan standard för ensamkommande, som dessutom är mycket dyrare.
Det finns exempel på flyttar som fungerat bra, där man informerat i god tid och pratat med både gode män, som fungerar som vårdnadshavare i stället för föräldrarna, och ungdomarna själva.
Men i många fall har flytten tvingats fram med mycket kort varsel, trots att det inte funnits några problem i boendet.
Lisa Skiöld säger att många av barnen inte har vågat protestera eftersom de är oroliga för att asylprocessen ska påverkas negativt. Men många fall överklagas till förvaltningsrätterna, och hon känner till åtminstone två fall där ensamkommande skulle flyttas från Uppsala där ungdomarna valt att bosätta sig på parkbänkar i stället för att slippa flytten.
I några fall har de placerande kommunerna också frågat Uppsala kommun om de vill ta över ansvaret, så att man byter papper i stället för att flytta barn. Men svaret har alltid varit nej.
Kjerstin Tejre, enhetschef på avdelningen för ensamkommande vid socialtjänsten i Uppsala, säger att det oftast handlar om förfrågningar från landsortskommuner där Uppsala inte har placerat några ensamkommande som man har ansvar för. Att "byta papper" har alltså inte varit möjligt.
– Det är ett nämndbeslut. Vi anser att anvisningssystemet ska gälla. Vi begär heller inte överflyttning av några barn som vi placerat i andra kommuner. Vi tänker att de bor där nu, säger Kjerstin Tejre.
Någon entydig linje finns inte i domsluten från förvaltningsrätterna. I några fall där man gått på den placerande kommunens linje har man bara tittat på om den ensamkommandes grundläggande behov är tillgodosedda på det boende de flyttas till, inte vilket alternativ som blir bäst för barnet.
Hos Justitieombudsmannen, JO, hopas nu också ärendena, där handläggningen vid beslut om att flytta ensamkommande anmäls. 2015 fattade JO beslut i ett ärende som handlade om omplaceringar av fem ensamkommande barn. JO kritiserade då socialnämnden i Säters kommun eftersom man inte hade pratat med barnen själva, som var över 15 år.
De ärenden som nu bereds av JO handläggs gemensamt. Man ska nu ta ställning till om de ska delas upp eller avgöras i klump. Något besked om när ett beslut kan komma finns inte.
– Vår ambition är att anmälningar ska avgöras inom ett år. Men vår förhoppning är att det ska kunna gå snabbare, säger Caroline Hellström, handläggare på JO.