Ensamheten värst för unga

Det visar ny forskning som snart ska presenteras vid Sociologiska institutionen i Uppsala.
I Sverige är det ungefär 755 260 personer över 65 år som lever i singelhushåll, enligt statistik från Statistiska centralbyrån. Men att leva ensam och att uppleva sig ensam behöver inte vara samma sak.
- Tvärt emot vad många tror är det en större andel personer som upplever ensamhet i åldrarna 20-29 år än vad det är i åldrarna 80-90 år, säger Lars Tornstam, professor vid Sociologiska institutionen vid Uppsala universitet.

För 23 år sedan skickade han ut en enkät till 3 000 personer i åldrarna 15-79 år med frågor om upplevd ensamhet. Resultatet presenterades 1988 i rapporten Ensamhetens ansikten. Under 2008 har samma frågor sänts ut till lika många personer i åldrarna 20-90 år. Tendensen, att de i 30-årsåldern kan uppleva sig ensamma i högre grad än vad betydligt äldre gör, den tycks hålla i sig, även om sammanställning och analys av alla siffror inte är riktigt klar än.
Men man har funnit att 60 procent bland 20-29-åringarna känner sig ensamma ofta eller ibland. Bland dem i åldrarna 80-90 år är det 49 procent som känner sig ensamma ofta eller ibland. När det gäller de som aldrig känner ensamhet är andelen högst bland 60-69-åringarna, nästan 25 procent.
- Vi gör oss så många föreställningar om vad det kan innebära att åldras och de flesta innehåller elände. Vi är rädda för att bli sjuka, beroende av andra och ensamma. Många tror också att pensioneringen innebär ett trauma, säger Lars Tornstam.

Men även här har han hittat att det motsatta råder. De allra flesta som uppnått pensionsåldern säger sig må lika bra som de gjorde förut, eller till och med bättre. Förmodligen kan det bero på vilket jobb man haft innan pensioneringen.
@3a Text ui:Det kan finnas många anledningar till att människor i 20-30-års-åldern känner sig ensamma. Det är den tid i livet när man flyttar hem-ifrån och ska skapa sig en egen social plattform och kanske också bilda par. Det upplevs som viktigt att ha ett stort kontaktnät.
- I våra samtalsrum kommer ensamhetstankarna fram, trots att studenterna kan söka för bristande självtillit, ångest eller oro. Vi ordnar bland annat samtalsgrupper för att de inte ska känna sig så ensamma om tankar och känslor, berättar Anna-Lena Hedman som är kurator på Studenthälsan i Uppsala.
- Vi lever i en individualistisk tid när var och en har ansvar för egna beslut och därmed blir man också ensam om konsekvenserna av besluten. Valmöjligheterna har ökat och många studenter kan känna sig vilsna.

Maria Rengård Sivertsson arbetar som studentpräst. Hon tror att det moderna byggandet av studentrum, där vart och ett av dem förses med eget kök, kan vara förödande för dem som kommer nya till Uppsala och känner sig ensamma.
- Fortfarande finns många möjligheter för en student att skapa nya kontakter, men det verkar som om kontaktytorna har blivit färre, samtidigt som pressen att lyckas har blivit högre, säger hon.
Äldre tycks ha fördjupat förmågan att sätta sig själva i ett socialt och meningsfullt sammanhang. Lars Tornstam gör en liknelse med en bergsbestigare som nått toppen och kan blicka bakåt och då få en helhetsbild över hela klättringen och var man nu hamnat.

Många äldre drar sig undan ytligt umgänge, något som faktiskt inte behöver tyda på depression och isolering. Lars Tornstam talar om "den goda ensamheten", en ensamhet som är självvald, aningen kontemplativ och harmonisk. Den åldrade har funnit trygghet i sig själv och upplever en ökad samhörighet med gångna och kommande generationer.
- Många unga blir oroliga när deras åldriga föräldrar väljer bort visst umgänge, men som äldre får man ett ökat behov att vara för sig själv, säger Lars Tornstam.
Det finns förstås äldre som är deprimerade. Exempelvis stiger självmordsfrekvensen i takt med ålder och den är allra högst bland äldre män.
- Men orsakerna till självmord bland äldre kan vara många, allt från mättnad på livet till allvarlig sjukdom. Det är dock en fråga för självmordsforskningen, säger Lars Tornstam.

Lars Tornstam har myntat begreppet gerotranscendens, en psykosocial teori om positivt åldrande.
- Vi förändras under alla åldrar i livet. Frågar du en tioåring och en sextiofemåring när livet är bäst kan du få samma svar av båda två. Livet är alltid bäst just nu, i den ålder du befinner dig i.

Ensamheten värst för unga

Många tror att ensamheten är värst när man åldras. Men människor i 20-30-årsåldern upplever sig i högre grad vara ensamma än människor som uppnått pensionsåldern.