På Träffpunkten 86:an på Svartbäcksgatan sitter 89-årige Anders Selling och spelar kort med sina spelkompisar. De skojar med varandra samtidigt som de försöker koncentrera sig på spelet.
– Jag är ofta här och det känns jättebra. I dag är det kortspel och i morgon är det bingo, säger han.
Anders Sellin har en dotter i Uppsala och en son i Östhammar. Han ringer till dottern varje dag, men de träffas inte lika ofta. För fjorton år sedan gick hans fru bort efter att de varit gifta i nästan fyrtio år.
– Visst är det ensamt ibland och det är svårast på kvällarna. Det blir långsamt. Men det är bara att försöka kämpa vidare. Ibland är man ledsen. Då tänker jag att det finns många som har det värre och då går det bättre.
Han föredrar att bo ensam så länge som han klarar det.
– Det som är bra med att bo hemma är att sköta sig själv. När man inte kan göra det så är det bra att samhället ställer upp för en. Jag är nöjd och ska inte klaga.
Lena Nilsson skyndar sig till klädrummet och byter om för att sedan gå upp till danssalen på Träffpunkten 86:an.
– Jag går här på dans. Och ibland kommer jag på filmvisningarna också. Det kostar ingenting. Det är en fantastisk förmån som Uppsala kommun bjuder på. Man pratar med folk när man byter om eller i paus och ibland lite före och lite efteråt. Fast vi lär inte känna varandra så mycket, säger hon.
Lena Nilsson bor med sin man sen femtio år och har vuxna barn och barnbarn. Hon är pensionär, men jobbar en del. Hon är aktiv i en förening för psykisk hälsa och känner sig sällan ensam.
– Det är ett bra sätt att börja gå hit tidigt. Man blir bara äldre och det är bra att vänja sig vid att gå till aktivitetsträffar. Man ser väldigt många gamla som inte kommer ut. Har man vant sig vid att komma hit så känner man sig trygg och det blir lättare att fortsätta gå när man blir äldre.
På den kommunala träffpunkten i Treklangen i Gottsunda ska det bli filmvisning. Monica Modin, 80, år har kommit tidigt och sitter och lägger ett 500-bitars pussel.
– För min del var träffpunkten en god hjälp när min man dog. Det började med att jag gick med i odlingsverksamheten, berättar hon.
Nu kommer hon hit flera dagar i veckan, på gympass, linedance och andra aktiviteter.
Filmvisningen närmar sig och det fylls på med folk i lokalen. Alla är ense om att ensamhet bland äldre är ett problem och att ännu fler borde kunna komma till träffpunkternas verksamheter. Många vågar inte ta steget att gå till träffpunkten, för att man känner oro för att inte vara bekant med någon, tror de. Inte minst borde det kunna vara fler män.
– De kanske är så rädda när det är så många ensamma kärringar här, säger Monica Modin med ett stort skratt.
Relationerna som byggts upp på träffpunkten blir ett slags socialt skyddsnät. När någon inte synts på länge så tar man reda på varför, berättar Monica Modin.
– Vi bryr oss om varandra helt enkelt.