Enighet till slut kring Stormens Hus

Mest tydligt blev då kommunfullmäktige fick ta ställning till ett nybygge på hösten 1993, mitt under en period av kraftiga kommunala besparingar och varsel om uppsägningar.
Satsa i stället på skolan, barnomsorgen och äldrevården, tyckte väldigt många Uppsalabor. Det demonstrerades och skrevs massvis med insändare.
Så det blev nej från politikerna.
Om kommunens basservice förbättrades på ett märkbart sättgenom detta förmäler inte historien.
För omkring 150 miljoner kronor i dåtidens penningvärde, hade kommunen kunnat få ett musikhus ritat av Arosgruppen med mindre uppkäftiga proportioner än dagens bygge, med betydligt fler sittplatser i stora konsertsalen. Därtill ett underjordiskt garage.
Uppsala Konsert & Kongress tycks, med några miljoner i marginal, se ut att klara sin budget. Huset som blir klart denna höst får kosta i runda tal 590 miljoner kronor, med den uppräkning enligt byggindex som godkänts av kommunfullmäktige.
Fast det blir inget garage, stora konserthallen får 250 färre sittplatser, och husets proportioner? Ja, det blev en byggnad som viker av påtagligt i den känsliga Uppsalamiljön. En del kallar huset Forsmark 4.
Om musikhuset i stället hade byggts enligt 1993 års förslag kunde delar av kvarterets 1800-talshus ha sparats.
Något mindre storslagna planer hade de som i början av förra seklet talade sig varma för behovet av en konsertlokal, som komplement till den aula man fick genom bygget av Universitetet, klart 1897.

UNT konstaterade 1911 att staden fått sin välbehövliga konsertsal när den s k Bluffen byggts vid Kungsgatan på tomten för nuvarande Stadshuset. Men bara ett år senare hade salongen byggts om till biograf. Stadsarkitekt Gunnar Leche föreslog en ny music-hallbyggnad i samma område, utan att vinna gehör, och inte så långt senare efterlyste professorn i musikhistoria Carl-Allan Moberg en "effektiv och tidsenlig lokal för konsertverksamhet".
I modern tid började frågan utredas 1960 efter en motion i fullmäktige. 13 år senare föreslog director musices Carl-Rune Larsson och arkitekt Gösta Wikfors ett musikhu vid Vaksala torg.
Det blev embryot till den byggnad som nu görs i ordning i kvarteret Gerd, fast omritat flera gånger.
Stormen kring Stormens hus har gått i vågor. Höststormen 1993 var på sitt sätt den kanske starkaste.
Men det var inte utan mycken vånda som en majoritet av socialdemokrater, folkpartister vänsterpartister lotsade skutan i hamn, en vårdagskväll för tre år sedan.
Flera namninsamlingar hade gjorts, politiker fick hotbrec och utanför Folkets Hus demonstrerademan mot byggplanerna.
Kristdemokraterna hade lämnat farkosten tidigare och när det kom till omröstning sprack även enigheten inom de kvarvarande partierna. Flera fullmäktigeledamöter hade gjort som en del kritiska åhörare, tagit på sig t-shirts där de manifesterade sitt nej.
- Det som nu hänt är den största politiska skandalen i modern tid, sade en av förlorarna, centerns kommunalråd Lars O Ericsson.
- Det hade varit skandal att säga nej, tyckte socialdemokraten Lena Hartwig, då fortfarande finanskommunalråd.
Ett år senare hade första spadtaget tagits i jorden vid Vaksala torg. Det drog ihop sig till nytt val, de borgerliga medgav frankt att behövde visa att kan klara ett samarbete också om Musikens Hus.
- Bygget går inte att stoppa, noterade Lars O Ericsson och övriga kritiker nickade bifall.
Alliansen medgav att den tvingades byta fokus och uttryckte samtidigt en förhoppning - att verksamheten i nya musikhuset "ska bli en tillgång för Uppsala."

Enighet till slut kring Stormens Hus

Det har stormat om Musikens Hus länge -­ såpass länge att det finns ingen som i dag har egna minnesbilder av hur det började.Nytta ställdes tidigt mot nöje, och i sådana debatter väger nöje nästan alltid lätt i ena vågskålen.

Det har stormat om Musikens Hus länge - såpass länge att det finns ingen som i dag har egna minnesbilder av hur det började.Nytta ställdes tidigt mot nöje, och i sådana debatter väger nöje nästan alltid lätt i ena vågskålen.