Jag hade på mig en vit topp med svarta broderier och svarta jeans. På krogen drack jag Newcastle Brown Ale. En ytligt bekant och ganska förfriskad kvinna gick förbi vårt bord och lämnade överflödig information om syftet med sitt planerade toalettbesök. Kvällen avslutades med att en snubbe i på tok för tajt Spidermantröja försökte ragga på mig, och på de flesta andra utan y- kromosomer.
”Gud, vilket minne du har!” får jag ofta höra. Ibland undrar jag om jag tas för en stalker, eftersom jag minns detaljer om människor jag knappt känner. Trots att de berättat sakerna själva. Mest undrar jag vart det minnet tar vägen när jag duschar. Utan att inledningsvis lägga schampo och balsam till höger, för att sedan flytta dem till vänster en efter en efter användning, är det omöjligt att komma ihåg vad jag haft i håret. Tyvärr har jag inte lyckats utarbeta ett lika fungerande system för att hålla reda på nycklar. Jag är stammis på Polisens hittegodsavdelning. Medan jag famlar efter nyckelknippan lyckas jag dessutom antagligen välta en tekopp så att den tappar örat. Om morgonens enda miss är att ställa mjölken i torrskafferiet blir jag glad.
Det finns en förening för sådana som jag - Tankspriddas Riksförbund. På hemsidan står tips för att slarva mindre. Skriva listor är ett. Men hur ska jag hålla reda på en lista när mitt huvud är fullt med fakta om vapensköldarna i Game of Thrones och vad mina kollegors husdjur heter?