Kändisar som David Beckham, Zlatan och Angelina Jolie visar vägen. Teveprogram som Miami Ink ger ytterligare en skjuts. På tatuerarstudion Rough Stuff kan man få vänta ett halvår på en tid. Studion ligger på Salagatan i en undanskymd källarlokal. Väggarna pryds av priser, döskallar och egenmålade tavlor med ockulta motiv. Låg molande hårdrock i bakgrunden när nålarna tillfälligt slutar surra då sörjan av blod och färg torkas bort från huden för att motivet ska synas.
- Jag spänner ut huden och använder nålspetsen för att borsta in färg i huden. Trycket avgör hur bra färgen sitter, säger Rough Stuffs ägare Magnus ”Mankan” Thornéus.
1994 flyttade han från Kiruna till Uppsala och våren 1997 öppnades Rough Stuff. Sedan dess har Mankan Thornéus i stort sett spenderat all vaken tid i studion. Den mesta tiden går åt till att skissa.
- Har öppet sju dagar i veckan, tatuerar på dagarna, ritar och förbereder på nätterna. Varje ritförslag till kunden tar cirka 20 timmar, förklarar han.
Mankan Thornéus bekräftar schablonbilden av hur en tatuerare ser ut. Långt stripigt hår. Skägg. T-tröja med döskallemotiv. Tatuerad hud från topp till tå.
Inställningen är glasklar och professionell.
- En bra tatuerare har en speciell gnista i personligheten. En utstrålning. Man ska ha släppt det vanliga livet. Ingenting annat ska spela någon roll, det ska bara vara bilder i huvudet, säger Mankan Thornéus.
Vilka tatuerar sig?
De vanligaste kunderna är 25–40 år och har redan har en tatuering som de inte är riktigt nöjda med. En gång tatuerade jag en 78-årig dam, som ville ha en stingrocka på armen. När jag slutputsade den sa hon: ”det är inte så noga, det ska inte sitta så länge till”.
På schäslongen ligger Ola Westermark, 31 år, med högerarmen i ljusskenet. På den ska fantasivarelser, ”Gargoyles” tagna från katedralen Notre-Dame i Paris, slutföras. Vänsterarmen pryds redan, från axel till handled, av en gråskalig mosaik av en ängel, demon och gycklare. För den tatueringen vann Mankan Thornéus första pris i kategorin ”Best black and grey” på Malmömässan 2001. Mankan Thornéus är också en riktig världskändis inom tatueringsvärlden, bland annat utsedd till en av världens tolv främsta tatuerare.
Medan Ola Westermark ligger under nålen kommer flera in i lokalen. Någon vill boka tid. En vill förfina en tatuering som påbörjades utomlands.
Dessvärre finns inga tider att boka. Sedan juni är hela året fullbokat. I tio års tid har tiderna släppts ett halvår i stöten och fyllts upp inom 48 timmar. Trycket är enormt. Besvikelsen är tydlig när de intresserade hänvisas till december då tider för första halvan av 2011 släpps. Men den missnöjda semestertatueraren har tur. En lucka har dykt upp. Julafton kl 16.00. Han nappar direkt.
Vilka motiv är då populära just nu?
Enligt Danni Gustavsson, tatuerare på ”13” på Linnégatan, är det vanligast motivet namn och citat.
- Texter överlag är på modet. Folk försöker tänka till, men ganska ofta blir det ooriginella och klichéartade alster som ”Carpe Diem”, säger han.
Enligt Danni Gustavsson har människor också blivit djärvare och vill numera ha större tatueringar med mer färg än tidigare.
- Även förstagångstatuerare vågar göra våghalsigare grejer. Det har nog med TV-program som Miami Ink att göra, säger han.
- När jag började tatuera var det indianfjädrar det vanligaste. Den som hade mycket pengar gjorde en indianhövding. Därefter blev delfinmönster populärt. Sedan: kinatecken, ”tribal”-mönster och den femuddiga stjärnan. Idag gäller latinska citat eller barnens namn. Tatueringen ska ha ett symbolvärde och betyda någonting, säger Mankan Thornéus.
Pelle Kullberg, 25 år, lägger sig under nålen för fjärde gången. Motivet denna gång ska bli två körsbärsträd, från handleden upp över hela armen, för att hedra hans döda morföräldrar. Ett lite ljusare träd för att symbolisera morfar och ett lite mörkare för mormor. Träden finns i verkligheten. De har vuxit ihop, flätat sig samman, och var morföräldrarnas gemensamma utflyktsmål.