En värld under jorden
Under marken lever grävlingen, vildkaninen och mullvaden. Häng med dem ner och kolla in hur de bor!
Grävlingen, ett av de underjordiska djuren.
Foto: Scanpix
Jättelika underjordiska bon med flera våningar, sovrum, barnkammare och toalett. Hemma hos grävlingen saknas inget.
Att grävlingen är mästare på att gräva hörs ju på namnet. Den har kraftiga tassar med långa klor, som gjorda för att skyffla jord med. Och den gräver snabbt. Bona, eller gryten som de också kallas, blir snart till riktiga labyrinter med mängder av olika rum och gångar. För att det alltid ska vara torrt och finnas frisk luft finns det speciella ventilationskanaler. Bredvid grytet gör grävlingen ett hål där den bajsar. Inne är det rent och fint.
Riktigt stora gryt kan vara flera hundra år gamla. I sådana kan det bo många grävlingsfamiljer. Då finns det en strikt rangordning. Den grävling som är boss bor i mitten av grytet. Och ju längre ner på rangordningen man är, desto närmare en utgång får man sova.
Mullvaden stannar hemma!
Den bor i långa, mörka gångar djupt under marken. Och det är sällan den ens tar sig upp för att se dagens ljus - mullvaden trivs helt enkelt i mörkret.
Det är inte många som får se en livs levande mullvad. De tillbringar nästan hela livet under jorden. Synd, för de är ganska fina med svart päls, röd nos och stora grävskopor till framtassar. Kroppen är avlång och som gjord för att krypa runt trånga gångar. Mullvaden hasar sig fram och letar efter smarriga daggmaskar. Dem slukar mullvaden i ett nafs. Fast några biter den huvudet av och sparar i en hög till vintern.
Mullvaden ser superdåligt. Och den har inga öron. I stället har speciella känselhår på kroppen som den känner sig fram till maskarna med. Tyvärr händer det att mullvaden bökar sönder en del på jakten efter mat - grönsaksland och en och annan gräsmatta till exempel. Därför är den inte alltid så populär hos trädgårdsmästare och golfare...
Vildkaninen har nödutgångar!
Har man en familj med flera hundra medlemmar så kan det bli trångt. Tur för vildkaninerna att det finns gott om plats under marken.
Är det något vildkaniner är bra på så är det att göra ännu fler vildkaniner. En hona kan föda 20 ungar på ett år och då blir familjen snabbt ganska stor. Med andra ord behövs det ett rejält bo. Det har kaninerna löst genom att bosätta sig under jorden i stora system av hålor och gångar. Medan hanarna är ute och slåss om vem som ska bestämma i jätte-boet gräver honorna fler och fler gångar. Kaninerna i boet håller ihop, de känner igen varandras lukter och släpper inte in någon obehörig. Skulle en fiende ta sig in finns det många "nödutgångar" som kaninerna kan smita ut ur.
Så jobbar vi med nyheter