En tidsresa med kvantoptikens fader
Exakta tidsscheman och Nobelpristagarbesök brukar inte gå särskilt bra ihop. Det är alltid något som hakar upp sig. De tre fysikpristagarnas besök på Ångströmlaboratoriet i Uppsala var inget undantag.
Den 80-årige amerikanen Roy J Glauber, kvantoptikens fader.
Foto: Rolf Hamilton
—Är det inte lika bra att vi kör i gång nu?
—Jag väntar bara på första föreläsaren.
Just då kom han, den 80-årige amerikanen Roy J Glauber, kvantoptikens fader.
I dag har alla pristagare en bärbar dator som ska kopplas in på salens system, och det kan ha sina sidor. "No input" (inga indata) var det enda professor Glauber lyckades få fram.
Först klockan 10.40 hade en tillkallad tekniker lyckats få dator och system att samarbeta. En exposé över 100 års ljusforskning kunde börja.
Den startade redan på 1860-talet med skotten Maxwell, som såg ljuset som en vågrörelse.
—Jag har inget att invända mot den klassiska ljusteorin. Den har varit extremt framgångsrik, sade Glauber.
Han fortsatte med Max Plancks lag från sekelskiftet 1900 och Albert Einsteins teori att också ljus strömmar som energipaket eller kvanta.
—Einstein var aldrig riktigt övertygad om det här med ljuskvanta. Men han blev lite bättre till mods när han fann en ny härledning av Plancks lag 1916.
En halvtimme till 1956
Glauber snuddade vid Nobelpristagare som Schrödinger och Heisenberg och läste upp en helt felaktig slutsats av Paul Diracs i standardverket om kvantmekaniken innan han fördjupade sig i formler och kurvor. Då och då avbröt han presentationen med små kommentarer.
—Jag är inte säker på att de verkligen förstod effekten, sade han om två 50-talsforskare.
Efter en halvtimme var han framme vid 1956. En av värdarna började skruva på sig. Näste talare borde redan ha varit i gång.
Resten gick snabbare. Rader av beräkningar och kurvor passerades snabbt med kommentarer som "jag hoppar över det här som är så välbekant" och "det här är enkelt att räkna ut".
Han avslutade talet med en bild av den åldrige Einstein.
—Vi arbetade på samma institut och jag mötte honom varje dag. En dag tog jag med mig kameran och frågade om jag fick ta en bild av honom. Det gick bra, svarade Einstein och ställde sig i stram givakt.
Klockan 11.28, nästan en halvtimme försenad, kunde professor John L Hall börja prata — om optiska atomklockor! Sedan skulle professor Theodor W Hänsch hinna tala — om passion för precision — före lunchen i Rikssalen.
Så jobbar vi med nyheter