En skyline att värna
Det är tydligt att Uppsalaborna uppskattar sin vänliga, småskaliga stadsmiljö, som i stråket Svartbäcksgatan mellan S:t Olofsgatan och Skolgatan. Vilken magnet det har blivit!
Men vet vi själva hur mycket sådana miljöer egentligen betyder för oss? Vill vi verkligen ändra stadens karaktär?
Ofta får man numera höra att vi inte ska vara "rädda för höga hus". Så sägs även när en handfull Uppsalabor får komma till tals på kommunens hemsida: Mer storstadskänsla. Höga hus. "Se framåt - inte bakåt."
Men om man i Rom eller Prag sagt att man ska vända ryggen till stadens historia, hade det inte varit så kul. Visst kan man bygga modernt och högt i utkanten av historiska städer. Men inte inne i stadskärnorna!
Att ABC-nytt gjorde stor nyhet av att Uppsalas nytillträdde stadsbyggnadsdirektör Bengt Andrén slagit fast att husen i Uppsalas stadskärna inte får vara högre än fem-sex, max sju, våningar, är inte så konstigt. Egentligen borde det inte vara någon nyhet alls, för denna av hävd givna regel har aldrig ändrats! Byggnadsnämndens ordförande Liv Hahne (M) skrev ju själv på UNT Debatt 22/9 -08 att "höjden på innerstadens bebyggelse inte ska konkurrera med Slottet". Men tyvärr ger detta uttalande en desto större anledning att hysa misstro.
Den 31 juli kunde vi nämligen läsa i UNT att "Det planerade åttavåningshuset på Klostergatan mellan gågatan och ån i blir av. Det står klart sedan regeringen avslagit en överklagan från grannarna." Regeringen har alltså högaktningsfullt ignorerat Uppsalas "regel" - men det inte så konstigt. Uppsala kommun har ju själv rundat den, när de fem-sju våningarna bidde åtta. Hur gick detta till?
Bengt Andrén vet inte, han var ju inte anställd då. Men i ABC sade han att han inte tror att höga hus gör stadskärnan attraktivare, och att vi ska satsa på det vi är bra på: vår historia. Ja, se bara vad turisterna är ute efter: en "skyline" att värna!
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!