En orättvisa naggas i kanten

Vi är slavar under schabloner och stereotyper. Inte minst gäller det ord och begrepp med en viss social laddning. Säg "pensionär" och för vår inre syn ser vi automatiskt bilden av en orkeslös åldring, plågad av ett otal krämpor, framsläpande sina dagar i allmän misär, inte minst ekonomisk.
Verkligheten är ljusare, långt mer nyanserad. Dagens pensionärer lever i genomsnitt längre och är friskare än pensionärerna var för några decennier sedan. De håller sig ofta i rörelse, både kroppsligen och andligen. Promenader och golf, resor, studier, körsång, teater, musik hobbies av olika slag, hjälper till med barnbarnen, ägnar sig åt föreningsliv. En del av dem arbetar rent av vidare, kanske i mindre utsträckning och med annat än tidigare, men ändå.
Inte heller utgör de ett kollektiv av fattliglappar dömda att suga på ramarna. Många har kunnat spara till pensionen och amortera ner sina skulder, så att de kan leva gott på äldre dagar.

Men pensionsåldern innebär förstås också att livet sluttar allt mer mot sitt slut. Så småningom tryter orken, både den mentala och den fysiska. Krämporna tenderar att bli fler och svårare.
Längst ner på skalan finns pensionärerna med lägst inkomster. Det är ofta kvinnor som hunnit bli äldre än 85 år. I den gruppen döljer sig hemmafruarna, som arbetade obetalt i hemmet och i många fall först förhållandevis sent i livet kom in på arbetsmarknaden.
Den gruppen är förtjänt av och behöver en förbättring. Därför är det bra att regeringen när den nu, bl a i en artikel på DN Debatt undertecknad av de fyra partiledarna, konkretiserar tidigare aviserade planer på förbättringar för pensionärerna koncentrerar sig på just den gruppen.
Man skisserar en reform som skulle ge i storleksordningen 2 500 kronor lägre skatt per år för pensionärer som fyllt 65 år och har full garantipension men saknar inkomstpension. Grundavdraget ska höjas vid låga inkomster, för högre inkomster trappas höjningen av grundavdraget av. Resultatet blir så som verkligheten nu en gång ser ut - fler kvinnor än män har låg pension och kvinnor lever längre - att kvinnor gynnas av reformen i större utsträckning än män och att orättvisorna mellan könen något naggas i kanten.

Så arbetar den regering som socialdemokraterna konsekvent beskriver som såväl moderatledd, vilket för all del är sant, som "hjärtlös".