Var det självklart för dig att tacka ja till uppdraget?
– Jag försökte hitta argument emot, men det är en tacksam roll. Jag får fortsätta att arbeta med det jag brinner för, klimatfrågan, med en möjlighet att påverka samhällsutvecklingen, vilket jag inte haft förut.
Finns det en risk att regeringen valt dig som ett klimatalibi samtidigt som man tystar en kritiker?
– Jag byter inte åsikt för att jag byter jobb. Och jag tror att jag kan vara högljuddare nu än vad jag annars skulle ha varit.
Vilka områden ser du som de viktigaste att ta itu med?
– Det är tre saker jag vill jobba med. För det första vill jag förmedla berättelsen om den samhällsomställning som skett. Det finns en missuppfattning om att skiftet till fossilfrihet skulle vara besvärlig. Tittar man tillbaka har omställningen av elproduktionen och uppvärmningssystemet gått väldigt snabbt. Nu är det i det närmaste helt fossilfritt, trots att det i debatten lät som om det skulle var omöjligt. Den andra delen handlar om att sprida goda idéer så att olika aktörer kan lära av och entusiasmera varandra. För det tredje vill jag vara en hinderröjare och undersöka vad som hindrar kommuner och företag att gå fortare fram i omställningen. Där blir jag en länk mellan olika aktörer och regeringen.
Transportsektorn har varit ett bekymmer och utvecklingen har snarare gått framåt än bakåt. Hur ser du på det?
– Trafikpolitiken har varit enormt ryckig och rörig. Det är som en jenkadans där man går ett steg framåt och två steg bakåt. Just nu är det olyckligt att vi har fått en dieselboom på bekostnad av biobränslen. Men med dieselskandalen har det visat sig att hälsoproblemen med diesel har varit värre än man trodde. Det har gjort att Volkswagen och Volvo har bytt affärsidé och satsar på elbilen i stället. År 2018 kommer Volkswagen med en elbil som går 40 mil på en laddning och jag tror att vi kommer att se en enorm utveckling. Men vi behöver också styrmedel som stöder omställningen till fossilfrihet.
Hur får man igenom det?
– Alla partier utom SD är överens om målet att minska fossilanvändningen med 70 procent inom transportsektorn. Och då får man fråga de partier som säger nej till styrmedel hur de tänker uppnå det mål de ställt sig bakom.
– Jag tror också att hälsofrågan kommer att vara drivande och att vi i framtiden inte kan ha dieselbilar i stadstrafik. Det kommer förmodligen att finnas miljözoner där man inte får köra in dieselfordon. I Kina är det hälsoargument som är det viktiga. Klimateffekten får man på köpet.
Uppsala vill framstå som en aktiv klimatkommun. Men samtidigt ringar man bara in en del av utsläppen i sitt klimatarbete, inte ens invånarnas resor till och från arbetet är med. Finns det en risk att utsläpp faller mellan stolarna och ingen vill ta ansvar för dem?
– Man får inte vara för hård mot dem som gör ett bra arbete. Det bästa får inte bli det godas fiende. Och en kommun som Uppsala måste få beröm för sitt klimatarbete. Men samtidigt kan man nämna att de i Malmö räknar in de här utsläppen i sitt klimatmål, så att också Uppsala får en morot att bli ännu bättre.
Hittills har importen inte alls funnits med när man ska minska Sveriges utsläpp. Hur ska man lösa det?
– Där är framför allt köttkonsumtionen och flyget det problematiska. Vi måste få bort de subventioner som i dag finns i både jordbruket och flygsektorn så att de börjar bära sina egna kostnader.
I slutändan handlar det om individuella val. Hur får man folk att själva ställa om sin konsumtion?
– Det är inte människorna som är problemet. De vill leva klimatsmartare. Det ser man i den kraftiga ökningen av cyklingen och konsumtionen av ekologisk mat samtidigt som köttkonsumtionen minskar.
Är det inte en liten grupp Södermalmshipsters som står för den förändringen?
– Nej, det är det inte. Det finns en stor grupp på kanske 25–30 procent som går före i omställningen. Sen finns det en högljudd minoritet på kanske 15 procent som är aktivt emot. Det gäller att få med sig den passiva mittengruppen. I Lysekil, där jag jag kommer från och tillbringar somrarna, samlades alla när det stod en Tesla på torget. Det är det som ses som framtiden. Och när tv-kockarna står och lagar ekologiskt och vegetariskt börjar det bli mainstream.