Långt innan coronakrisen har Viviane Obaid haft för vana att hjälpa äldre att handla. För ett par veckor sedan handlade hon åt ett äldre par i karantän. Hon gjorde det innan jobbet på morgonen och började med att fundera över vilket sorts bröd paret ville ha. I händerna bar hon en tom kundkorg och en tom papperspåse.
– Då kommer en okänd kvinna fram och säger: 'Är det inte bättre att du åker till ditt hemland och snattar där', berättar Viviane Obaid.
– Jag fick en chock. Sen gick kvinnan iväg, sa att hon skulle fram och knuffade till mig med sin kundvagn.
Efteråt i bilen började Viviane tänka att det kanske fanns någon anledning till kvinnans beteende.
– Jag vill inte vara elak, tycker att det är bättre att bemöta det onda med att vara god. Men inga omständigheter ger henne rätten att tala med mig sådär.
Sedan tolv år är Viviane Obaid delägare i Blomsterhallen i Gränby och på Kungsgatan. Hon har femton anställda och har fått många utmärkelser, bland annat "Uppsala läns mest företagsamma människa" och "Årets mest hållbara företag".
Hon skrev om mötet med kvinnan i mataffären på Facebook och fick mycket stöd, bland andra från flera lokala politiker. Viviane är själv centerpartist och ledamot i socialnämnden och tänker ta upp frågan om rasism i kommunfullmäktige.
– För mig är det viktigt att alla människor behandlas lika oavsett bakgrund, religion eller hudfärg. Vi måste utbilda oss om rasism och lyssna på dem som drabbas för att tillsammans forma ett samhälle fritt från rasism, säger Viviane Obaid.
Hon ber om ursäkt, säger att hon blir känslosam och ledsen när hon tänker på kvinnan i mataffären. Under sina 30 år i Sverige har hon utsatts för rasism upprepade gånger. Det kan vara allt från gliringar till regelrätta avskyvärdheter. På 1990-talet möttes hon av bokstäver på fönstret till blombutiken där hon jobbade. Där stod BSS skrivet med hundbajs.
– Jag visste inte ens att det betydde bevara Sverige svenskt. Men det fick jag ju lära mig.
När Viviane började engagera sig politisk blev hon också ifrågasatt. En person tyckte att hon borde åka till Libanon och hellre bli politiker där.
I Libanon var det inbördeskrig under hela hennes uppväxt. Där pluggade hon juridik men när hon kom till Sverige behövde hon tjäna pengar och började praktisera i en blomsteraffär.
I våras var det en affärskontakt som uppmanade henne att åka hem.
– Han sa att jag inte betalar skatt, vare sig här eller i mitt hemland. Att jag lika gärna kunde flytta tillbaka och att vi invandrare inte tar hand om våra äldre utan låter dem dö hemma för att vi inte har råd med äldreboenden. Det var mycket obehagligt, säger Viviane Obaid.
Hon skrev ett långt brev till mannens chef men blev avfärdad med att han hade skämtat.
– Vad ska jag göra för att betraktas som svensk? Har vi invandrare jobb säger man att vi tar jobben från svenskar. Jobbar vi inte, anklagas vi för att leva på bidrag, säger Viviane.
Hon vill hitta lösningar som motverkar rasismen och tycker att alla borde engagera oss för en bättre framtid.
– Så länge jag, du och alla andra inte tar ansvar för att motverka rasismen så bidrar vi till ökad rasism. Vi måste agera både vid stora och små rasistiska påhopp för att besegra rasismen. Och vi måste agera med kärlek och respekt för allas lika värde.