Fallet med mamman som har erkänt att hon har dödat sina båda söner Tevin och Elias har gett ett stort eko i riksmedia. Fler journalister hade samlats utanför rättssalen i Attunda tingsrätt för att bevaka den första rättegångsdagen.
Och det blev en känslosam rättegång. Mamman, som var klädd i en röd tröja och hade ett bandage runt sin ena hand, grät när hon själv skulle berätta vad som hände på bryggan vid Munkholmen. Hon beskrev hur pojkarna följde med henne ut på bryggan och hur hon sedan knuffade i dem.
- Jag var så deprimerad, jag såg bara den här utvägen, sade mamman under vittnesmålet i rätten.
Under rättegången har det framgått att mamman var ensam och hade ett dåligt kontaktnät i Sverige. Hon säger själv att hon inte trodde att någon älskade henne.
- Hon hade väldigt dåligt självförtroende. Hon hade svårt att be om hjälp, sade en vän som lärde känna mamman under sommaren och vittnade under den andra rättegångsdagen.
Vännen berättade att hon upplevde mamman som deprimerad.
- Men att hon mådde så dåligt, det såg vi aldrig, sade hon.
Flera vittnen var kallade till de två första rättegångsdagarna. Bland annat vänner till mamman och hennes tidigare arbetsgivare vittnade alla om hur mamman hade förändrats det senaste året. Av deras vittnesmål har det framgått att mamman hade dålig kontakt med sin familj i Kenya och kände sig oälskad av dem.
Den 31-åriga mamman berättade också att hon började må allt sämre under 2011. Tidigare hade hon levt ett ordnat liv med sina barn. Men under våren började hennes ekonomi lida. Enligt hennes egen utsago krävde hennes familj i Kenya att hon skulle ge dem pengar. Hon tog flera lån, stod utan jobb och hotades av vräkning.
En vecka innan händelsen vid Munkholmen hade mamman bestämt sig. Hon och barnen skulle dö i vattnet.
- Himlen var en bättre plats än jorden, sa mamman under rättegången.
Den sista rättegångsdagen är planerad till måndagen den 30 januari. Då ska åklagare och mammans advokat hålla sina slutpläderingar. En rättspsykiatrisk undersökning har tidigare konstaterat att mamman lider av en allvarlig psykisk störning som gör att hon med största sannolikhet inte döms till fängelse om tingsrätten förklarar henne skyldig.