En kampanj nära avgrunden
Men, som UNT påpekade i fredagens ledare, antyds ofta ännu en tankefigur. Den har utvecklats tydligare vid andra tillfällen och kan i kort sammanfattning beskrivas så här: Information om Förintelsen, av det slag som fanns i kampanjen Om detta må ni berätta, tjänar bakom en idealistisk fasad "västliga", "borgerliga" eller "imperialistiska" syften genom att förklara nazismens folkmord som ett resultat av en totalitär och rasistisk ideologi. En sådan förklaring innebär dels att kapitalismen och den västerländska kolonialismen förskönas genom att nazismen framstår som något i alla avseenden annorlunda, dels att man inbjuder till frågor om eventuella likheter eller paralleller mellan nazismen och kommunismen.
Detta synsätt, som utvecklades mycket vältaligt av vänsterpartiet i en riksdagsmotion 2003 och i ett långt inlägg i UNT av v-riksdagsmannen Kalle Larsson, samt av Göteborgshistorikern Lennart Palm i SvD 23/2 och senare i UNT i mars 2007, går naturligtvis tillbaka på den bild av motsättningarna i världen som var gängse inom den kommunistiska rörelsen. Nazismen ansågs vara ett uttryck för kapitalismens logik - och kris. Några väsentliga skillnader mellan nazismen och andra "kapitalistiska" uppfattningar erkände man inte, lika litet som man erkände några paralleller mellan den nazistiska diktaturen och den kommunistiska.
Levande historias upplysningskampanj om Förintelsen var enligt Palm 2007 "moraliserande och ytlig". Den väsentliga kunskapen om nazismen handlade inte om diktatur och antisemitism utan om att nazisterna inte avskaffade kapitalismen. Och enligt vänsterpartiet och Kalle Larsson 2003 var Levande historia "segrarnas historia" och informationen om Förintelsen bara en "viss tolkning av en historia som står under debatt".
Den vanliga uppfattningen bland historiker, nämligen att kunskap om nazismens ideologiska karaktär är nödvändig för att kunna förstå Förintelsen betraktas i enlighet med denna grundsyn som i bästa fall kontroversiell och i värsta fall propagandistisk. Och förklaringen förefaller uppenbar:
Börjar man väl resonera om ideologiska motiv till massmorden så kan bilden av nazismen som en variant av den liberala kapitalismen inte upprätthållas. Accepterar man tanken på ideologiska motiv för Förintelsen så uppstår automatiskt frågan om den idéhistoriska bakgrunden. Och då kommer det inte bara att handla om rasideologin utan också om utopismen, tron på historiska utvecklingslagar och föreställningen om absolut "renhet" - etniskt, "rasligt" eller klassmässigt. Och samtidigt uppstår frågor om parallella drag i den nazistiska och den kommunistiska statens uppbyggnad - enpartisystemet, militariseringen, försöken att göra hela folket till entusiastiska medaktörer i det totalitära skådespelet.
Det finns en ohållbar "borgerlig" schablonbild av förhållandet mellan nazism och kommunism som säger att de två i princip var identiska. Det är ett synsätt som blockerar förståelsen av båda systemen. De var inte identiska men på viktiga punkter parallella. Och om man vill undgå att förvandla nazismen till något helt unikt och därmed oförklarligt så är det nödvändigt att göra idéhistoriska analyser där drag i nazismen jämförs både med drag i den västerländska kolonialismen och i de kommunistiska regimernas praktik och världsbild. Därför är det bra att Levande historia nu också uppmärksammar kommunistiska brott mot mänskligheten. Att myndigheten helst borde vara en fristående stiftelse är faktiskt en helt annan sak.
Så jobbar vi med nyheter