Officiellt säger man att syftet är att uppmuntra dessa personer – som alltså har permanent uppehållstillstånd – att lämna landet.
Idén att registrera personer som inte är tillräckligt ”svenska” är inte ny. Den så kallade Carlbergska stiftelsen upprättade under 1930- och 40-talen ett register över svenska judar – alltså personer som med nutida SD-terminologi skulle kunna anklagas för att ha ”valt bort” vår kultur. När en organisation med anknytning till arbetarrörelsen flyttade in i lokaler som en gång använts av denna stiftelse gjorde man en vindsröjning och hittade 22 volymer med namn, sysselsättning, gatuadress, släktförhållanden och namnbyten, samt företag som de registrerade drev eller ägde. Praktiskt taget hela den judiska befolkningen i Sverige tycks ha registrerats.
Ett annat register av samma slag hittades vid renoveringen av en fastighet i Malung. Där fanns mellan 5000 och 6000 namn med begynnelsebokstäver från H till och med Ö. Man får anta att också personer från A till och med G hade registrerats, även om denna del av registret försvunnit.
Om Tyskland hade ockuperat Sverige så hade svenska judar, liksom romer och andra ”mindervärdiga” grupper spårats upp och sänts till förintelseläger – just det som hände i andra ockuperade länder. Carlbergska stiftelsen och andra svenska nazistgrupper planerade att bistå ockupationsmakten, både praktiskt och genom att förse den med alla uppgifter som behövdes. Men man måste också räkna med att ”hemmanazisterna” själva skulle kunna använda registren i ett skymningsläge där den lagliga ordningen i landet vacklade eller de politiska konjunkturerna blev annorlunda – också utan en direkt tysk ockupation.
Hur de register som SDU vill upprätta skulle kunna användas om de politiska konjunkturerna förändras kan var och en fundera över. Och registrering i privat regi är svår att förhindra. Men ekot från 30-talet hörs denna gång tydligare än på länge.