En fråga som måste besvaras
Att det var gravt omdömeslöst av TV 4-journalisten att så intimt beblanda sig med en företrädare för makten är en sak, främst genant för honom själv och skadlig för TV 4:s journalistiska trovärdighet.
Viktigare är ändå de frågor som incidenten reser om regeringens krisberedskap och krishantering. Var Ulrica Schenström jouransvarig i regeringskansliet den kväll hon satt på krogen?
Den frågan kommer statsminister Fredrik Reinfeldt inte ifrån att besvara. Att socialdemokraterna återkommer till den med illa dold skadeglädje - nu ska det minsann ges betalt för gammal tsunamiost - hör till det politiska spelet. Det hindrar inte att frågan är relevant.
Antingen var Ulrica Schenström jouransvarig den kvällen, eller så var hon det inte. Frågan kan alltså besvaras med ett enkelt ja eller nej. Och en sådan upplysning, avseende ett enda tillfälle, avslöjar ingenting om hur den svenska krisberedskapen på djupet är organiserad. Statsministern kommer alltså inte undan frågan. Hans val är att göra pinan lång eller kort.
Än viktigare är förstås den större frågan om hur regeringens krisberedskap ser ut. Den fungerade undermåligt för regeringen Persson i samband med tsunamikatastrofen i Sydostasien julen 2004. Hur ser det ut i dag?
I januari fick generaldirektör Christina Salomonsson i uppdrag av statsministern att utreda formerna för en ny nationell krishanteringsfunktion i regeringskansliet. I början av oktober presenterade hon sitt förslag: En organisation med mycket hög status. Dess chef ska vid behov omedelbart ha tillgång till landets högsta politiska ledning, självständigt kunna förbereda insatser och trycka på knappen så fort regeringen givit klartecken.
En byråkratisering förvisso, men rimligen en förbättring i förhållande till dagsläget som närmast tycks innebära att en enda person har ständig jour, vilket är uppenbart orimligt.
Så jobbar vi med nyheter